I mitten av januari publicerade både de amerikanska och de europeiska livsmedelssäkerhets myndigheterna (FDA respektive EFSA) rapporter, som slog fast att det inte finns några skäl att tro att det kan vara farligt för människor att äta mat från klonade djur eller deras avkommor. I samma veva slog dock en etikgrupp inom EU fast att det kan finnas allvarliga djuretiska invändningar mot att använda kloning för livsmedelsproduktion.

Bakgrunden är följande: Mer än tio år efter fåret Dollys födelse är det fortfarande mycket besvärligt att få fram friska klonade djur. Hundratals kärnöverföringar behövs för att man ska få fram ett eller ett par friska klonade djur, och vägen dit är ofta kantad av sena missfall, dödfödda, gravt missbildade djur och djur som fötts levande med allvarliga missbildningar.

Detta leder till att det är mycket dyrt att ta fram klonade kor och grisar. Väldigt mycket dyrare än de belopp en bonde skulle tjäna på att ha ett klonat elitdjur istället för en vanlig kossa i ladugården. Under överskådlig framtid finns det därför ingen som föreställer sig att man skulle använda kloning för att få fram de djur, som ger mjölk, biffstek eller fläskkotletter.

Inte heller har man någon större nytta av kloning i det grundläggande avelsarbetet. Avel går ju i grund och botten ut på att blanda arvsanlag i nya kombinationer för att få fram bättre djur, än man hade i föregående generationen. Men det finns en "flaskhals" i avelsarbetet som skulle kunna vidgas med hjälp av kloning:

Har man en riktigt lyckad avelstjur kan man få ut ett närmast oändligt antal spermier ur honom, och därmed kan man prova att korsa honom med ett mycket stort antal olika kossor. En riktigt präktig avelsko däremot, hinner under sin livstid bara ge upphov till ett begränsat antal ägg. Därmed hinner man under hennes livstid kanske inte hitta den tjur, som matchar just hennes arvsanlag allra bäst.

Många ägare av riktigt lyckade avelskor vill därför klona dessa, så att de ska kunna få dubbelt så många (eller kanske fyra eller åtta gånger så många) möjligheter att kombinera ihop ägg med olika spermier från olika avelstjurar. I USA har detta skett under några års tid. En handfull företag erbjuder bönder att klona sina favoritkossor, och i skrivande stund finns ungefär 600 klonade kor i USA.

Inget kött eller mjölk från dessa kor har dock hittills kommit ut på marknaden. Kött- och mejeribranchen i USA har nämligen haft ett frivilligt moratorium, där man avstått från att använda kött och mjölk från klonade djur, till dess myndigheter och det politiska systemet bestämt hur man ska se på sådan mat.

Nu förväntar sig dock bönder och livsmedelsindustrin att myndigheterna snart ska göra klart vad som ska gälla och det är inget tvivel om vad industrin i USA önskar: Att det ska bli grönt ljus för mat från klonade djur i affärerna. Samtidigt är de oroliga för att EU ska ska se på frågan på annat sätt, och att det ska skapa liknande problem för handeln med kött och köttvaror, som de olika regelsystemen för GMO skapar för foder och andra grödor.

Slutsatsen att mat från friska klonade djur inte är farligare än mat från det djur som klonats är tämligen självklar. Det finns inget biologiskt rimligt skäl att tro något annat, och inga undersökningar har visat några tecken på någon sådan fara. 

Däremot är tänkbara hälsorisker för människan naturligtvis bara en av flera olika saker som kan tas med vid en politisk bedömning av frågan. De många missbildade och dödfödda djuren är ett etiskt problem. Sedan kan man diskutera hur stort problemet är med tanke på att det så länge dessa problem kvarstår, bara kommer att vara enstaka avelskor som klonas, inte de stora mängder av djur som står för själva livsmedelsproduktionen.  

Henrik Brändén
Källa: Nature Biotechnology 26, 249 – 250