Under de senaste 40 åren har bananflugor över hela världen lärt sig att, mycket bättre än tidigare, tåla DDT och andra kemiska bekämpningsmedel.

Brittiska forskare har nu visat att det beror på att en liten hoppande DNA-bit (en transposon), som kallas för Accord, landat i styrsekvensen före en gen som kallas Cyp691. Transposonen har sedan hoppat ut igen, men lämnat en liten bit av sig själv kvar, vilket gör styrsekvensen mycket starkare.

Bananflugor med denna 149 baspar långa "rest" producerar ungefär dubbelt så mycket protein som andra flugor. Och det är inte vilket protein som helst, utan ett av flugans många detoxifieringsenzym, som bryter ner och oskadliggör olika giftiga ämnen. Just detta enzym klarar av att bryta ner både DDT och andra bekämpningsmedel.

Allt eftersom man använde mer och mer kemikalier mot insekter selekterades för bananflugor som hade denna starkare styrsekvens, och som alltså nu finns hos vilda bananflugor världen över.

Henrik Brändén
April 2007
Källa: Genetics 175: 1071 (2007); New Scientist 070331
Bild: André Karwath aka , licenced under Craetive Commons.