Nobelpriset i medicin för 2006 har tilldelats Andrew Fire och Craig Mello (bilden) för deras upptäckt av RNA-interferens. Det är en relativt nyupptäckt mekanism, som celler använder för att styra hur mycket de ska använda olika gener.

Vi vet sedan länge att cellerna styr användningen av sina gener bland annat med hjälp av styrsekvenser (promotorer) invid genen och reglerande proteiner som binder till dessa. Vad pristagarna upptäckte är att det finns en helt annan kompletterande mekanism.

Lite här och där i våra genom finns nämligen gener för RNA-molekyler som är i storleksordningen 80-100 baser långa och vars sekvens är sådan att en del av sekvensen är komplementär med en annan del av sekvensen. Detta betyder att delar av en sådan RNA-molekyl kan baspara med en annan del av samma molekyl och bilda en s.k. stam-ögleloop.

Dessa små RNA-molekyler, med stam-ögleloop, kan sedan kännas igen av speciella enzymer, som klipper ut en ungefär 20 baspar lång dubbelsträngad RNA-molekyl. Till denna så kallade interfererande RNA-molekyl binder sedan ett antal andra proteiner. Den partikel av proteiner och dubbelsträngat RNA som därmed bildas kommer genom några olika mekanismer att kunna trycka ner bildningen av protein från gener som innehåller samma sekvens som det dubbelsträngade RNAt.

För det första kommer denna partikel att binda till budbärar-RNA som innehåller exakt samma sekvens som det dubbelsträngade RNAt, och klippa sönder detta budbärar-RNA. För det andra kommer det också att binda till RNA-molekyler med liknande sekvens, och fästa sig vid dessa, så att ribosomer inte kommer åt att avläsa dem.

Eftersom en interfererande RNA-molekyl bara är runt 20 baspar lång återkommer dess sekvens ofta i ett betydande antal olika gener. Därmed erbjuder RNA-interferens en möjlighet för cellen att snabbt och samordnat stänga av produktionen av ett betydande antal proteiner. Det exakta antalet olika interfererande RNA-molekyler i olika organismer är idag okänt, men bara i människa har man hittills upptäckt bortåt tusen olika gener för interfererande RNA, s.k. siRNA-gener (vilket står för small interfering RNA). 

Henrik Brändén, oktober 2006
Bild: Craig Mello tillsammans med medarbetare. Foto Robert Carlin. University of Massachusetts Medical School