Socialmedicinsk forskning har länge tydligt visat att låg inkomst och låg utbildning ökar risken för en rad olika sjukdomar. Detta även om man rensar bort effekterna av skillnader i sådant som rökning, alkoholkonsumtion och motionsvanor.

En viktig förklaring till detta har visat sig vara skillnader i stress. Inte i första hand den stress som kommer sig av att man har lite för många stimulerande och utmanande arbetsuppgifter framför sig på skrivbordet, utan den som kommer sig av en gnagande oro över om man ska få behålla sitt jobb, ha råd att köpa nya vinterkläder till sitt barn eller av att befinna sig längst ner i en hackordning, och ha liten makt över sin vardag.

Sådan konstant stress leder till att man har ständigt förhöjda nivåer av olika stresshormoner i kroppen. Deta påverkar i sin tur en rad olika processer i kroppen, vilket i sin tur ökar risken för en rad olika sjukdomar, från hjärtinfarkt och cancer till olika infektioner.

Nyligen publicerade studier antyder att det dessutom påskyndar åldrandet hos kroppens celler.

När våra kroppsceller ska kopiera sitt DNA klarar nämligen kopieringsproteinerna inte av att kopiera den yttersta änden av kromosomerna. För var gång en kroppscell delar sig blir därmed ytteränden av kromosomerna något kortare. Det finns därför längst ut på kromosomerna repetitiva regioner som kallas telomerer, och som fungerar som buffert för dessa förluster. Men när en cell delat sig för många gånger tar telomeren slut, och cellen upphör att fungera.

Man betraktar därför längden på dessa telomerer som ett mått på hur gamla cellerna är.  Många forskare tror att en bidragande orsak till många problem associerade med åldrandet är att somliga grupper av celler åldras, förlorar förmågan att dela sig och dör.

Forskare studerade därför över 1500 tvillingar och undersökte längden på deras telomerer, vad de jobbade med, vilken inkomst de hade, och så vidare.

De fann då att telomererna hos kroppsarbetare var i genomsnitt 140 baspar kortare än hos jämnåriga tjänstemän. Detta motsvarar ungefär sju års cellulärt åldrande, eftersom telomererna i den celltyp som undersöktes krymper med ungefär 20 baspar per år.

Henrik Brändén, augusti 2006
Källa: New Scientist 060722
Foto: Steve Woods