Om en gravid kvinna bär en dotter påverkar hennes kost generna i de äggceller som bildas i fostret, något som sedan kan påverka olika egenskaper hos hennes dotterbarn. Man har alltså sett att miljön inte bara kan påverka hur du och jag använder våra gener här och nu, utan också hur kommande genrationer använder sina gener.

Konkret har forskare sett att om mushonor ges mycket folsyra, vitamin B12 och två andra spårämnen medan de är gravida med döttrar kommer dotterns ungar att få förändringar i pälsfärgen, och därtill minskad risk för diabetes och övervikt.

Detta har att göra med något som kallas imprinting. På vissa ställen på DNA-molekylerna kan det nämligen sitta fästade metylgrupper, en slags flagga bestående av en kolatom och tre väteatomer. Det exakta mönstret för var dessa metylgrupper fästs på DNAt varierar beroende på miljön omkring cellen, vilket bland annat leder till att mönstret av metylgrupper skiljer sig mellan olika celltyper.

Dessa metylgrupper påverkar sedan om gener i närheten ska användas eller ej. Det vill säga, ifall det ska bildas eller inte bildas protein från dem.

Vad forskarna nu har sett är att näringstillgången hos en gravid hona påverkar hur metylgrupper fästs på olika celler i fostret, inklusive de äggceller, som sedan kommer att ge upphov till hennes dotters ungar.

Här har vi alltså ett exempel på att miljön påverkar arvsmassan, på ett sätt som går i arv till kommande genertationer. Ordningsföljden av DNA-bokstäver i generna förblir visserligen densamma, men det sker förändringar i de metyleringar, som sedan påverkar hur mycket olika gener ska användas.

Henrik Brändén, augusti 2003
Källa: New Scientist 030809