Forskare i USA och Japan har utvecklat en ny teknik för att genmodifiera djur, som kanske en dag också kan användas på människor.

De har låtit spermier från zebrafisk utvecklas i laboratoriet och sedan använt ett retrovirus för att få in den önskade nya genen i spermiens arvsmassa. Genmodifierade spermier har sedan deltagit i befruktningar, som resulterat i fiskyngel med den nya genen på sin ena kromosom. Precis som då man genmodifierar på klassiskt vis genom att spruta in den nya genen i ett nybefruktat ägg och hoppas att den slår sig ner någonstans i arvsmassan.

En nackdel med det traditionella sättet att genmodifiera är att den nya genen bara slår sig ner i arvsanlagen hos en begränsad andel av de befruktade ägg som behandlas. Därmed kommer bara en andel av de ungar som föds att bära den nya genen.

Med denna nya metod kan man dock sortera bort de spermier som inte fått det nya DNAt innan man låter spermierna delta i en befruktning. Däremd ökar sannolikheten för att den nya genen verkligen kommer att finnas i den unge som föds. 

Dessutom skulle det kanske kunna bli möjligt att plocka fram spermier, där man vet att genen slagit sig ner på en lämplig plats. Vilket skulle minska risken för att den nya genen skadar eller stör någon annan gen, när den slår sig ner i kromosomerna. 

Denna teknik skulle kunna undanröja en del av de tekniska problem som gjort att ingen forskare på allvar varit beredd att föreslå att man idag skulle börja försöka genmodifiera hela människor. Men om man lyckas få denna typ av teknik att fungera även på däggdjur kanske frågan kommer att resas, om man ska försöka föra in nya gener i anslutning till en befruktning. Till exempel för att det barn som föds ska kunna undvika en svår ärftlig sjukdom.

Frågan flyttas då från att som idag handla om teknik och risker till att handla om principer och etik.

Henrik Brändén, februari 2004
Källa: New Scientist 040131
Bild: Mänsklig spermie, (Foto: University of Utah)