
Bär den moderna människan på gener från neandertalarna eller är neandertalarna en utdöd kusinart? Nya fynd visar att det trots allt kan finnas lite neandertalgener här och var i våra arvsanlag.
Länge rasade en hård debatt om människans uppkomst. En skola menade att den moderna människan uppkom i Afrika för i storleksordningen 150 000 år sedan, och därefter vandrade ut från Afrika och trängde undan de neandertalare, pekingmänniskor och andra människoformer som funnits på jorden. Andra hävdade den så kallade multiregionala hypotesen, att den moderna människan successivt växte fram parallellt över hela jorden, och utbytte gener och därmed också nya egenskaper med varandra. Enligt denna teori finns såväl neandertalare, pekingmänniskor och många andra grupper av homo erectus bland våra direkta förfäder.
För tjugo år sedan började man analysera DNA från mitokondrier, och fann då att mitokondrie-DNA hos alla människor som undersökts, från olika delar av världen, kunde ordnas till ett släktträd, som löper samman i en enda mitokondrie, som måste ha funnits hos en kvinna som levde för i storleksordningen 180 000 år sedan. Släktträdets detaljerade utseende kunde tydligt visa att hon måste ha levt i Afrika. Något årtionde senare kunde man göra motsvarande analys av Y-kromosomer, som bara vandrar från fader till son. Denna analys gav precis samma resultat och gav naturligtvis starkt stöd till teorin om ett sent uttåg ur Afrika av färdiga moderna människor.
Skeptikerna har dock hävdat att detta trots allt bara visar att den person som är allas vår urmormor, längs en absolut obruten kvinnolinje, och den person som är vår urfarfar,längs en helt obruten manslinje, levt relativt nyligen och i Afrika. Dessa är dock bara två av ett enorm stort antal andra förfäder var och en av oss också under samma tid måste ha haft. Var de bott vet vi inte ett dugg om. För att ta reda på det måste man analysera DNA som inte följer det ena könet, som mitokondrie-DNA och Y-kromosomen gör, utan analysera sekvenser på kromosomer som inte är könsbundna. På dessa kromosomer bryts dock DNAt upp och blandas vid varje generationsväxling och är därför oerhört komplicerat att analysera.
Under de senaste åren har forskare dock valt ut enstaka gener på kromosomer som inte är könsbundna, och börjat jämföra deras sekvens mellan olika människor från olika delar av världen. För de allra flesta gener ser man då samma mönster som för mitokondrie-DNA och Y-kromosomen. Sekvenserna bildar ett träd, som förgrenar sig från en ursprunglig sekvens, som fanns för mellan hundra- och tvåhundratusen år sedan, men hos några gener ser bilden helt annorlunda ut: Där bildar sekvenserna istället släktträd som förenar sig ungefär två miljoner år tillbaka i tiden. Vilket händelsevis är ungefär så långt tillbaka i tiden som då man tänker sig att den moderna människans förfäder separerades från de grupper av homo erectus, som sedan utvecklades till pekingmänniskor och neandertalare.
Dessa gener är dock mycket sällsynta. För varje gen, vars träd förgrenas mycket långt tillbaka i tiden, finns ett antal gener vars träd går ihop rätt nyligen. Det är alltså ingen tvekan om att det mönster som talar för ett sent uttåg ur Afrika dominerar, men likväl finns sedan mönster där, som antyder något helt annat.
En förklaring skulle kunna vara så enkel som att det hos de tidiga människorna fanns ólika varianter av många olika gener, och att hos de flesta gener bara en av dessa varianter överlevt. Men att hos några gener bägge genvarianterna blivit kvar och utvecklats vidare.
En annan förklaring skulle kunna vara att det då och då hände att en modern människa och en neandertalare, pekingmänniska eller annan tidig människoform parade sig med varandra och fick barn som växte upp bland moderna människor. Därigenom skulle de ha fört in lite neandertalar- eller pekingmänniskogener i den moderna människans genpool.
Väljer man att tro på den andra förklaringen kan man naturligtvis börja spekulera i formerna för denna genöverföring. Var det frågan om regelrätta äktenskap, där mer avlägsna släktingar ibland togs upp i gruppen? Var det våldtäkter? Eller frivilliga nyp i buskarna när ingen av artfränderna fanns i närheten?
Henrik Brändén
Mars 2007
Källa: New Scientist 070303
Bild: Rekonstruktion av ett neandertalarbarn, av Christoph P E Zollikofer.