Drömmen för forskare som försöker odla nya celler och vävnader för transplantationer är att kunna ta vanliga kroppsceller från sin patient, få dem att bilda stamceller som kan dela sig hur mycket som helst, och sedan utvecklas till vilken eller vilka som helst av kroppens celltyper. Många forskare börjar tro att den drömmen kan vara på väg att slå in.

Under många år har forskare försökt åstadkomma detta genom att försöka klona mänskliga embryon, som de sedan kan ta fram embryonala stamceller ur. Detta har dock visat sig vara mycket svårt tekniskt och dessutom kräver det tillgång på stora mängder mänskliga ägg. Något som kvinnor av naturliga skäl inte är beredda att lämna ifrån sig i stor skala.

De senaste två åren har dock forskare gjort dramatiska framsteg med att ta vanliga kroppsceller (till exempel fettceller eller hudceller) och få dem att omvandlas till stamceller, som är precis lika duktiga som de embryonala stamcellerna på att dela sig och kunna utvecklas till alla tänkbara celltyper. Man kallar dessa celler inducerade pluripotenta stamceller (IPS).

Kruxet har varit att denna omvandling krävt att man stoppat in extra exemplar av några av människans egna gener. De extra generna har gjort att cellerna ökat proteinproduktionen från dessa, vilket fått cellerna att programmera om sig till något som påminner om embryonala stamceller. Men en oro har funnits för att någon eller några av dessa nya gener kan innebära risker för att cellerna ger upphov till tumörer.

Av den anledningen har en rad forskare testat olika sätt att skapa stamceller, som inte har kvar de nya generna och en rad lovande resultat har nyligen rapporterats: Flera forskargrupper har satt generna på bärare som inte slår sig ner i cellernas kromosomer, och därför försvinner med tiden. Andra har använt avancerade gentekniska katapultsystem, som gjort det möjligt för de nya genkonstruktionerna att efter en tid klippa ut sig själva. Och en forskargrupp har utvecklat en metod att tillverka de proteiner som programmerar om cellerna separat, och sedan få cellerna att ta upp dessa.

Henrik Brändén
Källor: Yu et al, Science 324: 797 (maj 2009); Kaji et al, Nature 458: 771 (april 2009); Voljten et al, Nature 458: 766 (apr 2009); Zhou et al, Cell Stem Cell 4: 381 (maj 2009)