Forskare i Karlifonien, som egentligen studerar fetma, har konstruerat en genmodifierad mus, som visat sig vara en baddare på att springa. Den orkar springa dubbelt så långt som normala möss och klarar av att äta betydligt mer kalorier än andra möss utan att bli tjock.

Forskarna var intresserade av ett protein som kallas PPAR-delta, och som medverkar till att bränna fett. Man ville veta om proteinet också kunde motverka fetma. Därför gjorde de en genmodifierad mus som tillverkade extra PPAR-delta i musklerna. Resultatet var slående.

När mössen sattes på en riktigt fet diet i över tre månader ökade de bara en tredjedel så mycket i vikt som vanliga möss.

Samtidigt påverkades mössens muskler, så att de fick dubbelt så mycket som normalt av muskelfibrer med långsamma sammandragningar. Till skillnad från muskelfibrer med snabba sammandragningar förbränner dessa mycket fett, och har betydelse för uthållighet snarare än för snabbhet.

Detta ledde i sin tur till att mössen blev mycket uthålliga långdistanslöpare. Medan en normal mus sällan orkar springa en hel kilometer klarade dessa möss nästan 1800 meter.

Henrik Brändén, september 2004
New Scientist 040828
Foto: Aneczka Bazant