GENTEKNIKENS UTVECKLING UNDER 2001

Årsrapporter

Metodutveckling

DNA arrayteknik (DNA chips) börjar bli en standardteknik på laboratorier för analys av genaktivitet. Aktiviteten hos tusentals gener kan bestämmas samtidigt i ett cellprov. Tekniken används bl. a. för utveckling av förfinad cancerdiagnostik för att kunna skilja på olika varianter (underindelningar) av exempelvis lungcancer (typ adenocarcinom) respektive bröstcancer (carcinom). En korrekt dignos är av stor betydelse för att kunna behandla patienten med effektiva läkemedel eller annan terapi.

Tredimensionella, högdetaljerade avbildningar (på atomär nivå) av komponenter (30S, 50S) av cellens proteintillverkande struktur (ribosomen) har åstadkommits med hjälp av en kraftfull anläggning i USA (Argonne´s Advanced Photon Source) för röntgenkristallografi. Med hjälp av högupplösande röntgenkristallografisk metodik har även enzymet RNA polymeras från bakterier och virus börjat strukturbestämmas. En högupplösande (upplösning 2,8 Å) tredimensionell struktur har framtagits för jästenzymet RNA polymeras II som har stora likheter med människans motsvarande enzym.

Genetisk kartläggning

Människans genom har i de stora kartläggningsstudierna av genomet visats innehålla mer än 30 000 gener vilket är färre än vad man tidigare har trott. Exakt hur många gener som ingår i genomet är dock föremål för debatt - vilken i stort handlar om hur man skall tolka den genomsekvensinformation som erhållits. Kromosom 20 har visats innehålla mer än 720 gener, bl. a. en gen som är involverad i uppkomsten av Creutzfelt-Jacobs sjukdom.

Även musens genom har sekvensbestämts (av det amerikanska genteknikföretaget Celera) men det återstår att faställa det exakta antalet gener och deras lokalisation på kromosomerna. Musens genom omfattar 2,6 miljarder baspar vilket kan jämföras med människans 2,9 miljarder baspar (enligt Celera).

En jämförelse mellan musens och människans genom ger vid handen att de överensstämmer till stor del (ca 85 %). En studie av människans och den mera närbesläktade schimpansens DNA sekvenser visar en mycket hög grad av överensstämmelse (99%). Som jämförelse kan nämnas att mer än 10 % av generna i det mänskliga genomet har en ungefärlig motsvarighet hos bananflugan (Drosophila melanogaster). Människans genetiska variation inom arten (så kallad polymorfism) har visats vara liten. Polymorfism föreligger i det mänskliga genomet i en frekvens av en gång per 500-1000 baspar.

Vidare har genomet hos den giftiga blåsfisken (Fugu rubripes) sekvensbestämts. Fiskens genom omfattar 350 miljoner baspar men innehåller i stort ändå lika mycket genetisk information som människans genom. Orsaken till detta är att människans genom innehåller större mängder av icke kodande DNA jämfört med blåsfiskens genom.

Risets genom har sekvensbestämts (till nära 100 %) av det internationella växtförädlingsföretaget Syngenta i samarbete med det amerikanska genteknikföretaget Myriad Genetics. Antalet gener uppskattas preliminärt till omkring 45 000 fördelat på 12 kromosomer. Kartläggning av risets genom är betydelsefull inte enbart för vidareförädling av ris utan också för förädlingen av de genetiskt besläktade spannmålsgrödorna majs, vete och korn.

Svenska forskare vid Umeå universitet kartlägger, i samverkan med forskare vid Kungliga Tekniska högskolan, gener i poppel - bl a sådana som är involverade i blomning, rotbildning samt ved- och fiberbildning. Poppel bedöms totalt ha ca 25 000 gener. Ett företag Swe Tree Genomics har bildats för kommersialisering av forskningsresultat.

Forskare från USA, EU och Kanada har sekvensbestämt arvsmassan hos den kvävefixerande bakterien Sinorhizobium meliloti (tillhörande släktet Rhizobium), som koloniserar en blålucern, fodergrödan alfalfa. Den består av 6,7 miljoner baspar fördelade på en kromosom och två plasmider. Generna som erfordras för kvävefixering har visats vara plasmidbundna. Sinorhizobium meliloti har vidare genetiska likheter med Agribacterium tumefaciens.Denna senare bakterie har visats innehålla ca 5500 gener lokaliserade på två kromosomer (varav en cirkelformad) och två plasmider. Agrobacterium tumefaciens med dess Ti plasmid innehållande tillförd ny gen används ofta för att gentekniskt överföra gener till växter.

Pestbakterien Yersinia pestis utvecklades för tiotusentals år sedan från en mera godartad bakterie, Yersinia pseudotuberculosis. Pestbakteriens genom har nu kartlagts och består av en kromosom och tre plasmider. Det har även visat sig att pestbakterien har genetiska likheter med Mycobacterium leprae bakterien som orsakar spetälska (lepra).

Vidare har Enterococcus faeciums genom sekvensbestämts av amerikanska forskare. Denna bakterie är ansvarig för många fall av infektioner av särskilt mottagliga patienter inom sjukvården. Bakterien är annars normalt sett ofarlig - men utvecklar dock lätt antibiotikaresistens. Japanska forskare har sekvenserat genomet hos Staphylococcus aureus, som är ansvarig för flertalet fall av infektioner hos hospitaliserade patienter. Likaledes har genomet sekvensbestämts hos bakterien Streptococcus pyogenes (även kallad grupp A streptokocker) som ger upphov till flera allvarliga sjukdomar hos människan. 2236 potentiella gener har identifierats i genomets enda kromosom hos Streptococcus pneumoniae, som orsakar lung- och hjärnhinneinflammation. Amerikanska forskare har sekvensbestämt genomet hos Salmonella typhimurium som orsakar livsmedelsburna infektioner hos människa. Den infekterar även boskap, höns och andra varmblodiga djur. 4595 potentiella gener har identifierats. S. typhimurium har en uppsättning av gener som saknas hos Salmonella underarter som infekterar kallblodiga djur. Det är möjligt att dessa gener gör det möjligt för S. typhimurium att infektera varmblodiga djur. Genomet har även sekvensbestämts för Pasteurella multocida, som orsakar sjukdom hos fåglar, boskap, gris och människa. Genomet innehåller 2014 potentiella kodande (geninnehållande) regioner.

För de flesta humanvirus är gensammansättningarna kända. Under året har det utvecklats stor kapacitet att kartlägga variation på gennivå, och man har börjat jämföra genetisk variation i definierade virala gener med patientens förmåga att försvara sig mot sin infektion genom att utveckla immunitet. Denna är i sin tur beroende av att man lyckas kartlägga polymorfa gener inom människans histokompabilitets-loci, kromosomala regioner där de gener som ger upphov till transplantationsreaktioner lokaliseras.

Medicinsk grundforskning

Brittiska forskare har funnit att funktionen hos en gen (FOXP2) förefaller att ha en koppling till människans talförmåga och förståelse av språk . En mutation hos genen (en s.k. punktmutation) som medför att den inte producerar ett protein som skall sätta på och stänga av flera andra gener påträffades hos en familj som i flera generationsled haft stora problem med grammatik och att tala tydligt.

Amerikanska forskare har identifierat gener för fotoreceptorer i näthinnans stavar (synceller). En stor andel av näthinnans sjukdomar kan förknippas med fel i sådana gener.

Svenska forskare har upptäckt en gen, A1, i den inflammatoriska mastcellen som säkrar cellens överlevnad efter en allergisk reaktion då involverade mastceller avger histamin m fl substanser som ger upphov till de allergiska symptomen. Om A1-genen slås ut kan aktiva mastceller i slemhinnor inte överleva allergireaktionen - något som kan utnyttjas för utveckling av allergidämpande läkemedel som baseras på selektiv A1-blockering.

Tyska forskare har tillfört mjölksyrebakterien Lactococcus lactis en gen för tillverkning av den kroppsegna inflammationsdämpande substansen interleukin 10. Sådana bakterier har tillförts till mag-tarmsystemet hos möss som lider av tarmsjukdom som liknar den mänskliga ulcerösa coliten. De genmodifierade mjölksyrebakterierna producerar interleukin 10 i tarmslemhinnan och inflammationen går tillbaka. Avsikten är att i framtiden testa effekten av sådana bakterier på patienter med ulcerös colit.

Crohns sjukdom - en tarmåkomma - är en s.k. komplex sjukdom vars uppkomst troligtvis orsakas av ett samspel mellan ett antal gener samt miljöfaktorer. En gen, IBD5, synes vara en medaktör för sjukdomsuppkomsten. Genen ligger på kromosom 5 i en region som omfattar ett flertal gener som är involverade i immunologiska reaktioner.En mutation i annan gen, NOD2 lokaliserad på kromosom 16, ökar också risken för att få sjukdomen. Mutationen ökar risken för överdrivet inflammatoriskt svar på infektioner. Den icke-muterade genen är involverad i immunologisk igenkänning av mikro- organismer.

Svenska forskare har bestämt effekten av en gen (FOXC2) som styr aktiviteten hos flera andra gener och är aktiv i fettceller. Transgena möss med överuttryckt FOXC2 (från människa) utvecklar mera muskelvävnad och mindre fettvävnad än kontrollmöss. Ämnesomsättningen är kraftigt förhöjd i de transgena mössens fettvävnad. Överuttrycket av genen påverkar mitokondrierna till att i större utsträckning omvandla energi till värme. I stället för att bygga upp en energireserv i fettvävnaden utsöndras värme.

En gen, FoxM 1B, har visats reglera aktiviteten hos ett nätverk av gener som erfordras för att djurceller skall dela sig. Genom att öka aktiviteten hos FoxM 1B hos åldrande möss har deras förmåga att regenerera leverceller blivit kraftigt förbättrad. Eftersom denna gen finns uttryckt i alla kroppens organ hos människan syftar man på sikt mot klinisk användning av aktivitetsökning av genen i organ med låg FoxM 1B aktivitet.

Amerikanska forskare har hittat en gen för tillverkning av enzymet metionin sulfoxid reduktas (MSRA) som förefaller ha betydelse för åldrande och livslängd. Möss som saknade denna gen åldrades snabbare och livslängen förkortades med upp till 40 %.

Små RNA molekyler (RNAi) från bagerijäst (Saccharomyces cerevisiae) har visats kunna hämma tillverkning av poliovirus- och hepatit C virusproteiner i infekterade celler. RNAi verkar binda till vissa cellproteiner som erfordras för virusspecifik proteinsyntes men som ej verkar ha någon större betydelse för cellens syntes av dess egna proteiner. Substanserna eller derivat av dessa kan däför komma att få en framtida användning för medicinsk behandling av virussjukdomar

Instabilitet hos kromosomer i tumörer har beskrivits i djurmodellsystem och i cellkultursystem. Mindre är känt om mekanismer bakom uppkomst av sådan kromosomal instabilitet hos tumörer hos människan. Svenska forskare har funnit att den kromosomstabiliserande funktionen hos telomererna i normala celler verkar vara försämrad i cancerceller - vilket till delar kan förklara kromosomfragment- eringen i dessa celler. Andra forskare har upptäckt att den ihopkoppling mellan delar från olika kromosomer som äger rum i tumörceller kan leda till att telomerer hamnar i s.k. introner (icke kodande DNA-sekvenser inom en gen) vilket ger upphov till genetisk instabilitet.

Läkemedel, humanvacciner mm

Ett läkemedel mot kronisk myeloisk leukemi (STI-571 eller imatinib mesylat), som nyligen har utvecklats av Novartis och gett positiva resulatat i kliniska prövningar, har godkänts för användning i USA, EU och Schweiz. Sjukdomen kännetecknas bl. a. av att leukemicellerna bildar ett enzym (Abelson tyrosin kinas) som medverkar till att tumörcellerna förökar sig ohämmat. Läkemedlet som är en s.k. tyrosin kinashämmare verkar genom att hämma Abelson tyrosin kinasenzymet i leukemicellerna. Studier har också inletts resp. planeras för att bestämma effekten av läkemedlet på andra cancerformer, såsom t ex prostatacancer, där liknande enzymer anses medverka till sjukdoms-förloppet.

Solida maligna tumörer stimulerar bildning av egna nya blodkärl (angiogenes) som kan förse dem med syre och näringsämnen. Forskning pågår för utveckling av substanser som förhindrar tumörens nybildning av blodkärl - något som förhoppningsvis skall svälta tumörcellerna till den grad att tumörtillväxt och metastasering kraftigt reduceras. En utvecklingslinje är att utnyttja en naturligt förekommande angiogeneshämmare, endostatin. Norska och amerikanska forskare har utvecklat en teknik för kontinuerlig tillförsel av endostatin till tumörer. Genmodifierade njurepitelceller (med förmåga att framställa endostin) inneslutna i kulor av natriumalginat används för tillförsel av endostatin i nära anslutning till tumörerna. Tekniken har testats i djursystem (råttor och möss) på hjärntumör-formen glioblastom med viss framgång.

Djurförsök (möss) har inletts där transplanterade humantumörer (koloncancer) exponerats för sporer av en genmodiferad variant av jordbakterien Clostridium novyi i kombination med kemoteraputika. Bakterien verkar i den anaeroba (nästan syrefri) miljön i de delar av tumören som saknar blodkärl. Kemoterapeutika når istället de delar av tumören som har en blodförsörjning. Vissa positiva resultat har rapporterats med denna kombinationsbehandling. Försök har påbörjats för att vaccinera med protein eller gener mot Alzheimers sjukdom (företaget Elan, USA och England).

Forskare i USA har framtagit transgena möss med förmåga att utsöndra ett ytantigen (MSP1 (42), icke glykosylerad) från den farligaste malariaparasiten (Plasmodium falciparum ) i mjölk. Detta material har använts för att med partiell framgång vaccinera apor mot malaria. - ca 80 % av vaccinerade djur fick ej malaria efter infektion med parasiten. Avsikten är att på sikt använda getter eller kor för produktionen av ytantigenet.

I djurförsök (möss) har svenska forskare visat att Semliki forest RNA som innehåller gener kodande för höljeprotein från influensa A, RSV eller tick-borne encefalitvirus kan användas för vaccineringsändamål.

Svenska forskare har även visat att DNA från HIV gener kan framkalla en ny typ av immunitet mot HIV hos människor. Andra svenska forskare har kunnat använda apoptotiska celler i vaccinations-syfte.Det fragmenterade cellkärne-DNAt som även innehåller DNA för t ex HIV, tas upp av antigenpresenterande celler i den döda infekterade cellens omgivning och nypresenterade antigener presenteras för kroppens immunförsvar. Det tycks som om denna typ av nyutvecklad vaccinering kan vara mycket effektiv.

Genterapi

En forskningsinriktning är att modifiera adenovirus (ett slags förkylningsvirus) för att försöka att selektivt avdöda cancerceller. Idén bygger på iakttagelsen att merparten av cancerceller saknar fungerande p53gen. I normala celler svarar p53 för en styrfunktion som åstadkommer korrigering av genetiska defekter via en slags "korrekturläsning" av den genetiska informationen. Amerikanska forskare har visat att en ny typ av modifierade adenovirus (01/PEME) inte förökar sig i normala celler men däremot i celler som inte har en fungerande p53 gen dvs cancerceller. Virus förökning skadar cancer-cellerna. I möss bromsar viruset tillväxt hos tumörer med ursprung från lunga, hud, och prostata. Med ett liknande modifierat adenovirus (ONYX-015) som har injicerats i hudtumörer (i nacke och ansikte) hos patienter har vissa positiva resultat erhållits.

Även genmodifierade poliovirus har använts för att i djurförsök (möss) försöka eliminera maligna hjärntumörer. En bit av polivirus genom har bytts ut mot en bit från ett förkylningsvirus, Rhino-virus. Detta modifierade virus skall ej ge upphov till polio. Man utnyttjar poliovirus förmåga att selektivt invadera celler som på sin yta har komponenten CD155. Normalt är det bara motorneuroner (nervceller som styr kroppsrörelse) som har denna ytkomponent. Komponenten finns emellertid även på ytan av celler från malignt gliom. Det modifierade viruset förökar sig inte i motorneuroner men däremot i gliom-cellerna som skadas därav.

Amerikanska forskare har på råttor testat en metod för sänkning av blodsockerhalten genom oral tillförsel av gen - för tillverkning av insulin - sammanlänkad med en genbärare (vektor). Metoden bygger på att insulingenen tas upp av celler i mag-tarmkanalen, som producerar insulin vilket utsöndras i blodet (USA Patent 6225290) . På grund av den snabba omsättningen av celler i mag-tarmkanalen blir effekten av gentillförseln tidsbegränsad och behandlingen måste därför upprepas kontinuerligt. Man syftar mot att inleda kliniska försök på patienter inom fem år.

Stamceller

Embryonala stamceller är odifferentierade celler med potential att differentiera (mogna) till alla typer av vävnadsceller. Forskning på embryonala stamceller har tills nyligen bedrivits främst med stam-celler från möss. Användning av stamceller för medicinska ändamål förutsätter att man lär sig hur man skall kunna styra deras differentiering på ett korrekt sätt. Mänskliga stamceller har sedan 1998 kunnat odlas (under obegränsad tid) utanför kroppen och har visats kunna differentiera i laboratoriemiljö till blodbildande (hematopoetiska) celler genom samodling med benmärgsceller. Om stamcellerna i stället exponeras för en tillväxtfaktor (FGF-2) kan de i stället differentiera till nervceller i tidigt utvecklings-skede. Efter transplantation av tillväxtfaktorbehandlade celler till hjärna (nyfödd mus) kan hjärnceller som förefaller att vara humana neuroner och astrocyter återfinnas i flera hjärnregioner. Forskarna har även lyckats få embryonala stamceller att differentiera till insulin-producerande celler resp. celler som liknar hjärtmuskelceller.

Forskare har också isolerat organspecifika stamceller från vuxna individer. Sådana celler kan differentiera till ett begränsat antal olika vävnadscelltyper. En vision är att patientens egna stamceller skall kunna användas som transplantat för att ersätta skadad eller sjuklig vävnad. Ett sådant transplantat ger sannolikt ej upphov till immunologisk avstötningsprocess. De mest studerade stamcellerna kommer från benmärgen. Blodstamceller i benmärgen kan utvecklas till olika slag av blodceller. I benmärg finns utöver blodbildande (hematopoetiska) stamceller även mesenkymala stamceller som har potential att differentiera till muskel-, brosk- och benceller m. m. Amerikanska forskare har i samverkan med ett amerikanskt företag (Osiris Therapeutics) funnit att mesenkymala stamceller - till skillnad från andra stamceller - ej stöts bort vid transplantation mellan individer. I djurstudier har mesenkymala stamceller använts för att ersätta ärrvävnad efter hjärtinfarkt (gris) resp.ersätta broskförluster i knäleden vid osteoartrit (get). Kanadensiska forskare har funnit att vuxna stamceller, som med relativt enkel metodik kan isoleras från huden, kan differentiera till mogna hudceller, nervceller, muskelceller och fettceller.

Terapeutisk kloning mm

Ett amerikansk bioteknikföretag (Advanced Cell Technlogy) har rapporterat att cellkärnor från mänskliga cumulusceller, vilka omger äggceller, från vuxna kvinnor har överförts till åtta donerade obefruktade äggceller från vilka äggets egen cellkärna avlägsnats. Tre av äggcellerna med sådana kärnor delade sig. Ett ägg delade sig till en cellklump bestående av sex celler. Två äggceller delade sig till fyracellsstadiet. En embryostorlek på mer än 150 celler erfordras troligtvis för att kunna isolera individegna stamceller för medicinsk användning. Företaget har även framtagit en teknik för att få obefruktade äggceller att dela sig och tillväxa till embryon. Cellerna, som isoleras och används experimentellt innan de genomgått s.k. reduktionsdelning då äggcellen får enkel kromosomuppsättning, genomgår kemisk behandling (med ionomycin och 6-dimetyl-aminopurin) för att få igång celldelning.

I USA har även en ny befruktningsteknik utvecklats där ägg har tillförts cytoplasmainnehåll från andra kvinnors ägg. Därigenom erhålles mitokondrier (cellandningsorgan) från en annan kvinna än den blivande modern (vars egna mitokondrier har en smärre defekt). Ett tiotal barn har tillkommit med denna teknik som har utvecklats för användning då vanlig konstgjord befruktning har misslyckats.

Klonade djur (kärnöverföringsteknik)

Europeiska forskare har klonat det europeiska mufflonfåret, som bara finns på ett fåtal medelhavsöar (främst Sardinien; Korsika och Cypern). Det är den första lyckade kloningen av ett utrotnings-hotat djur. Cellkärnor från mufflonfårceller överfördes till ägg från vanliga fårtackor - som också användes som surrogatmödrar.

Det amerikanska företaget Advanced Cell Technlogy har lyckats frambringa 24 klonade kor som förefaller sakna de genetiska defekter som tidigare klonade djur haft. Intressant i detta sammanhang är att kloning av kor förefaller att "föryngra" cellkärnan (med avseende på telomerernas längd) från donatorn, något som inte har iakttagits vid kloning av får.

Amerikanska företag (PPL Therapeutics och Immerge BioTherapeutics)och forskare har genomfört kloning av grisar med nedsatt produktion av ett enzym (alfa 1,3 galaktosyl transferas) som gör att griscellerna får ett ytantigen som åstadkommer att människokroppen direkt (hyperakut) stöter bort omodifierade grisorgan. Detta kan ses som ett steg mot att på sikt kunna använda gris som organ- donator vid transplantation till människa (xenotransplantation). Dock måste även risken för andra, senare uppträdande avstötningsreaktioner elimineras. Risken för spridning av endogena retrovirus (PERV) från gris till till mänskliga organmottagare har under senare år hämmat xenotransplantations-utvecklingen. Ett av företagen (Immerge BioTherapeutics) använder sig dock av miniatyrgrisar som uppges sakna PERV. En tänkbar applikation är att överföra insulinproducerande, genmodifierade grisceller till vissa diabetiker.

Genetiskt modifierade djur

Den första genmodifierade primaten (däggdjursgruppen apor, halvapor och människa) är en rhesusapa som tillförts en så kallad markörgen för tillverkning av grönt fluorescerande protein (från en manet). Genen sammanlänkad med ett försvagat retrovirus introducerades i apägg vilka därefter befruktades genom injektion av sperma. Embryoimplantat i surrogathonor resulterade i tre födslar, varav en bar på den introducerade genen.

Danska och kanadensiska forskare har tillfört en bakterigen som bär information för tillverkning av enzymet fytas till grisar. Fytaset, som produceras i grisens spottkörtel, bryter ner fosforinnehållande växtproteiner vilket medför att grisarna bättre kan utnyttja växernas fosfor. En fördel för miljön är att dessa grisar - jämfört med konventionella grisar - utsöndrar mindre mängd miljöstörande fosfor i träcken.

Djurvaccin mm

Under året inträffade en mul- och klövsjukeepidemi i Europa, vilket kan betraktas som ett bakslag för det moderna jordbruket. Detta extremt smittsamma virus kan drabba alla klövbärande djur och man kan vid en första anblick ifrågasätta varför de vacciner som finns lagerhållna ej användes i samband med detta utbrott. Svaret står att finna i att flera olika varianter av viruset finns, vilka ej ger upphov till korsburen immunitet. Att lägga upp vaccinationsprogram är till följd av ovanstående kostsamt och inte nödvändigtvis effektivt. Därutöver går det ej att skilja antikroppar som bildats till följd av vaccination från dem som bildats till följd av infektion. Därför är länder som vaccinerar mot mul- och klövsjuka, liksom länder som har infektionen endemiskt, belagda med restriktioner vad gäller export av risklivsmedel. Detta är orsaken till att mul- och klövsjukeepidemin i Europa bekämpades med andra medel än vaccination.

Att immunisera boskap via injektion med vaccin är stressande för djuren och arbetsintensivt för den ansvariga personalen. Det är därför önskvärt att utveckla ätbara (orala) vacciner. En väg är att med hjälp av genteknik uttrycka de vaccinationsframkallande (antigena) komponenterna i en foderväxt. En kanadensisk forskargrupp studerar möjligheten att immunisera boskap gentemot infektion med en ekonomiskt betydelsefull skadegörare Mannheimia haemolytica med hjälp av en transgen klöver som är att betrakta som en prototyp för ett färdigt vaccin. Denna klöver har tillförts gener för produktion av den antigena delen av leukotoxin från Mannheimia haemolytica. Det transgena antigenet i torkad klöver har visats vara stabilt under flera dagar vid rumstemperatur. Vaccin-stabilitet vid rumstemperatur är eftersträvanssvärt eftersom produktion och lagring då inte erfordrar kylutrustning. Det medger också att vaccinet kan blandas ut med vanligt foder till djuren.Vaccinet har hittills testats på kaniner och visats ge upphov till neutraliserande antikroppar mot toxinet.

Mousepox virus orsakar hos möss normalt en relativt lindrig sjukdom. Interleukin 4 är en av många proteinfaktorer (cytokiner) som reglerar immunsystemets funktioner. Forskare i Australien har visat att exponering av möss för mousepox virus med tillförd gen för produktion av interleukin 4 oväntat orsakar att mössen dör. Det besläktade vacciniaviruset med tillfogad interleukin 4 gen har däremot inte sådan avdödande förmåga gentemot möss.

Genetiskt modifierade insekter

Forskare i USA har upptäckt fyra gener för luktreceptorer hos en mygga (Anopheles gambiae) som kan sprida malariaparasiter. Den genetiska basen för myggornas luktsinne anses omfatta upp till 60 gener.

Den totala världsarealen för odlingar med genmodifierade växter översteg under året 50 miljoner hektar. Detta är en ökning på 19 % jämfört med år 2000. Från 1996 till 2001 har arealen med sådana växter ökat 30-faldigt från 1,7 till 52,6 miljoner hektar. Fyra länder svarade i huvudsak för odlingarna under 2001: USA (68 %), Argentina (22 %), Canada (6 %) och Kina (3 %). De huvud-sakligen odlade genmodiferade växterna var sojabönor (63 % av den odlade arealen med modifierade grödor), majs (19 %), bomull

(13 %) och raps/canola (5 %). 77 % av arealen odlades med herbicidtoleranta växter, 15 % med insekts-resistenta växter och 8 % med växter som var både herbicidtoleranta och insektsresistenta.

Tidigare studier visade att monarkfjärilslarver dog efter att ha förtärt pollen från majs innehållande en gen från bakterien Bacillus thuringiensis för tillverkning av ett insektsgift. Fältstudier i USA antyder tvärtom att monarkfjärilar inte skadas vid odling av den genförändrade majsen. Sådan majs har även odlats i olika delar av Indien på försöksarealer med lovande resultat och man bedömer att användningen av kemiska insekticider vid odling av denna majs kan reduceras med 70-80 %.

Man har upptäckt spår av spontana korsningar mellan genmodifierad majs och lantsorter av majs i Mexiko. Det har väckt oro för vad det kan innebära för den genetiska mångfalden att anlag från genmodifierad majs överförs till ursprungliga majsformer i majsens gencentra i Mellan- och Sydamerika.

Kanadensiska forskare har utvecklat en tomat som tål förhöjd salthalt (upp till 200 millimol natrium-klorid per liter). Tomaten har tillförts en gen (AtNHX1) från backtrav (Arabidopsis thaliana) som har information för produktion av en proteinfaktor med förmåga att pumpa salt (natriumjoner) från den egentliga tomatens växtceller till ett lagringsutrymme (vakuol) i bladen. Sådana växter skulle kunna användas för att odla på mark som i dag ej är odlingsbar pga hög salthalt. Forskarna har även utvecklat en salttolerant rapssort som innehåller samma gen (AtNHX1). Tomater med förhöjd halt av antioxidanter (flavonol) har också utvecklats.

För att klarlägga om infektioner av växter med skadegörare kan ge upphov till programmerad celldöd (apoptos) hos växter har antiapoptosgener (från människan, nematoder eller ett virus) tillförts till tobaksplantor. Genöverföringen skapade resistens mot vissa svamp- och virusangrepp.

Ett franskt företag (Meristem Therapeutics) har utvecklat teknik för produktion av läkemedel med genteknik i växter. Ett fettnedbrytande enzym (bukspottkörtellipas) producerat i majs används för

att effektivisera matsmältningen hos cystisk fibrospatienter som saknar detta enzym. En anläggning (pilot plant) används för utvinning och rening av enzymet från växtmaterialet. Lipaset genomgår f.n. klinisk prövning och avses lanseras 2004.

Amerikanska forskare har upptäckt att cyanobakterier (blågröna alger) har gener med information för tillverkning av cellulosa. De har även förmått cyanobakterier att tillverka cellulosa. Cyanobakterier kan kanske ses som en slags föregångare till träden eftersom bakterierna både har fotosyntesförmåga, kan tillverka cellulosa samt att anfäder till dagens cyanobakterier har funnits mycket länge på jorden (2-4 miljarder år).

Uppdaterad 5 mars 2002

Genteknikens utveckling 2016

Ny rapport! Vad har hänt inom genteknisk forskning under 2016? Läs nämndens sammanställning över publicerade forskningsrön inom genteknisk forskning, sammanfattad på populärvetenskaplig svenska.

Publ. 2017-03-03

Läs mer »

Rapport

Hur miljöbalkens regler påverkar forskning och utveckling (2016)

Läs mer »

Årsredovisning 2016

Läs mer »

Yttranden 1

Nämnden har yttrat sig i ärenden över nya grundföreskrifter om kemiska produkter och biotekniska organismer samt om Sveriges rapport till Århuskonventionen.
Publ. 3 mars 2017

Läs mer »

Yttranden 2

Nämnden har yttrat sig över ansökningar om att bedriva fältförsök på potatis och oljedådra samt att få genomföra klinisk prövning med genetiskt modifierade T-celler.
Publ. 3 mars 2017

Läs mer »

Protokoll

Från sammanträdet den 25 januari 2017.

Läs mer »