GENTEKNIKENS UTVECKLING UNDER 2003

Årsrapporter

Genomforskning

Tillverkningen av konstgjort poliovirusgenom - något som tog flera år i anspråk - rapporterades 2002. Amerikanska forskare har i år på två veckor tillverkat ett konstgjort, funktionsdugligt genom för bakterievirus PhiX174. Bakterievirusets och poliovirus genom är ungefär lika stora, omfattande ca 6000 baspar. För tillverkning av bakterievirusgenomet användes en ny syntesteknik, PCA (polymerase cycle assembly). Tekniken är en vidareutveckling av DNA-kopieringsmetoden PCR (polymerase chain reaction).

Genom åren har mer än 150 olika genom sekvensbestämts. De flesta av dessa genom kommer från mikroorganismer. Av årets kartläggningar kan följande nämnas.

Genomet har fastställts för bakterien Bacillus anthracis (med mer än 5 500 gener), som orsakar mjältbrand (anthrax) och jämförts med jordbakterien Bacillus cereus som är nära besläktad med B anthracis. Genomen har även sekvensbestämts för Coxiella burnetii som orsakar Q feber, Bordetella pertussis (3 800 gener) som orsakar kikhosta och fyra av Chlamydiafamiljens nio bakterierstammar - varav C Cavia har 1 009 gener. Vidare har genomet (4 800 gener) bestämts för Bacteroides thetaiotaomicron som är vanligast förekommande tarmbakterien hos människan. Genomet (5 500 gener) har även klarlagts för Pseudomonas syringiae, som kan orsaka sjukdom hos tomat m fl växter. Genomen (ca 2 000 gener per genom) har också bestämts för fyra fotosyntetiska cyanobakterier, som ingår i oceanernas fytoplankton samt för Geobacter sulfurreducens som kan fälla ut uran, teknetium, krom m fl metaller från grundvatten.

Neurospora crassa är den första trådformiga mikrosvampen som har fått sitt genom (mer än 10 000 gener) sekvensbestämt. Genomet har även sekvensbestämts för svampen Fusarium graminearum som infekterar vete och korn (en problemfaktor vid öltillverkning). Denna Fusariumart bildar mykotoxiner och förekommer i något varmare klimat än det nordeuropeiska.

Den minsta kromosomen, nr 10, hos ris har visats ha ca 3 500 gener vilket är ungefär dubbelt så många som förväntat.

En grov kartläggning av hundgenomet (från en pudel) omfattande ca 80 % av genomet har genomförts av amerikanska forskare. Den visade att människan är mera besläktad med hund än med möss. 75 % av människans gener återfinns hos hunden. Svenska forskare har även påvisat hundens och vargens släktskap och utvecklingen av dagens tamhundar.

I april kungjordes att sekvensbestämningen av det humana genomet var så gott som komplett.

De små sekvenser som saknas (gaps) bedöms dock vara mycket kostsamma att kartlägga. Brittiska forskare har kartlagt kromosom 6 som är den största humankromosom som kartlagts hittills. Den innehåller 2 190 gener. Av dessa är 633 inaktiva. Kromosomen innehåller gener som är involverade i kroppens immunförsvar bl a vid immunologiska avstötningsreaktioner. Vidare har ett område identifierats som innehåller 157 gener för tillverkning av transfer-RNA-molekyler vilka behövs vid proteintillverkning. Människans kromosom 7 har även kartlagts. Den innehåller 1 150 gener som kodar för proteiner. Kromosom 7 innehåller regioner som förknippas med uppkomst av autism. Vidare finns gener som i muterad form ger upphov till ärftliga språkstörningar (FOXP2) resp cystisk fibros (CFTR gen; en gen som kodar för ett protein som transporterar kloridjoner, kloridjonkanalprotein). Där finns också genen för tillverkning av P-glykoprotein som kan pumpa ut cytostatika från cancerceller och därmed förorsakar okänslighet för behandling, sk multiresistens. Det har tidigare konstaterats att skador på den långa armen hos kromosom 7 kan vara en indikator för exponering för kosmisk strålning eller radioterapi. Dessa skador kan senare ge upphov till akut myeloisk leukemi. Vidare är den manliga könskromosomen - Y-kromosomen - sekvensbestämd. Den innehåller 78 gener. Många av dessa förekommer i dubbel uppsättning. Kartläggningen av kromosomen ökar kunskapen kring mekanismer bakom manlig infertilitet. Man har hittills identifierat tre gener i kromosomen som reglerar fertiliteten.

Evolutionsbiologi

Så kallad horisontell (icke-sexuell) genöverföring mellan högre organismer har - med undantag för sk hoppande gener, transposoner - varit extremt ovanligt under de två miljarder år som högre organismer har funnits. Horisontell genöverföring är däremot ett vanligt förekommande fenomen hos bakterier. Mitokondrierna, cellandningsorganellerna, hos de högre organismerna anses ha ett bakterieursprung. Amerikanska forskare har funnit att under evolutionen tycks obesläktade växter i sällsynta fall ha utbytt mitokondriegener med varandra, vilket antyder att det finns en (hittills okänd) mekanism för horisontell genöverföring mellan mitokondrier.

Forskare har upptäckt att växter och djur har ett molekylärt signaleringssystem gemensamt. Växter svarar på stress genom att sätta igång en signalkaskad som hos djur motsvaras av ett signaleringssystem som kallas ”G-protein signaleringssystemet”. Detta indikerar att systemet bevarats under evolutionen.

Analys av den genetiska variationen hos bananflugor visar att de har en liknande migrationshistoria som människan. Bananflugans ursprung kan härledas till Afrika. Därifrån har den spritt sig till Europa och Asien för att sedan återfinnas i hela världen. I likhet med människan finns det större genetisk variation mellan olika afrikanska bananflugestammar än mellan afrikansk bananfluga och europeisk och asiatisk bananfluga. Man har nu visat att förändring i en enda gen (desaturase2, ds2), som påverkar fettomsättningen, avgör om flugan är anpassad till tropiskt eller kyligare klimat. Avkommor från korsning mellan olika djurarter är ofta sterila. En gen, Hybrid male rescue, Hmr, har påvisats hos bananflugor, vilken åstadkommer att när bananflugan Drosophila melanogaster parat sig med någon av tre nära bananflugesläktingar utgörs avkomman endast av sterila honor.

Människans och schimpansens genom är lika till nära 99 %. En preliminär jämförelse mellan genomen som är fokuserad på den 1-procentiga skillnaden mellan genomen antyder att det föreligger klara skillnader mellan människa och schimpans beträffande gener som är involverade i hörsel, lukt och tal- och språkförmåga.

Genmodifierade djur mm

Taiwanesiska forskare har för akvarieändamål genmodifierat zebrafisk och madakafisk så att de innehåller ett grönt fluorescerande protein från en vattenlevande organism. Dessa fiskar har under året lanserats kommersiellt i Taiwan. Fiskarna uppges ha gjorts sterila för att undvika ekologiska störningar om fiskarna kommer ut i akvatisk miljö. Forskare i Singapore har tillfört zebrafisk gener för tillverkning av resp. grönt, gult och rött fluorescerande protein. Dessa gener kommer från olika vattenlevande organismer. Avsikten är att fiskarna skall lanseras kommersiellt i USA under 2004 för användning i akvarier.

Höns saknar naturligt enzymer för att kunna tillgodogöra sig laktos som energikälla. Amerikanska forskare har tillfört en bakteriell gen (b-galaktosidasgen) till kycklingar. Genen åstadkommer att kycklingarna bryter ner laktos (mjölksocker) i foder till glykos och galaktos som kycklingarna kan tillgodogöra sig.

Forskare i Nya Zeeland har kombinerat genteknik och kloning för att utveckla kor med extra kopior av generna för beta- och kappa-kasein och som därigenom utsöndrar mjölk med förhöjd halt av "ostproteinet” kasein. Detta är första gången som mjölk genmodifierats för livsmedelsändamål.

n mutation i en region av IGF 2 (insulin-like growth factor 2) genen som förklarar 15-30 % av variationen i muskelmassa hos gris. Mutationen resulterar i grisar med 3-4 % mer kött och samtidigt mindre fett, något som välkomnas av grisproducenter. Värt att notera är att denna mutation likväl som en del andra mutationer som styr viktiga egenskaper inte återfinns i den del av genen som har information för själva proteinet i fråga. Mutationen ligger i stället i en s.k. icke-kodande region.

Klonade djur

Det första klonade djuret, fåret Dolly, avled under året pga en virustumör i lungorna. Dessförinnan hade man upptäckt att Dolly hade ledinflammation (artrit). Dolly blev sex år. Det är inte klarlagt om dödsorsaken har samband med kloningstekniken.

Mulåsnan, resultatet av korsning mellan sto och åsna, blev det första djuret i hästfamiljen som klonats. Dessutom representerar den klonade mulåsnan det första exemplet på framgångsrik kloning av djur som normalt inte kan föröka sig (mulåsnor är nästan alltid sterila). Den första klonade hästen föddes i Italien. Det är en kopia av ett sto som själv födde fram sin klonade avkomma. Franska forskare har lyckats klona en råtta. Vidare har den utrotningshotade afrikanska vildkatten samt den likaledes utrotningshotade asiatiska vilt levande nötkreaturrasen banteng klonats i USA. Som surrogatmödrar användes vanliga katter resp. kor.

Kloningstekniken i sig har varit föremål för omfattande forskning med syfte att vidareutveckla tekniken. Det är t ex ännu ej möjligt att klona apor utgående från en cell från en vuxen individ. Det förefaller därför sannolikt att det med dagens teknik är svårt att klona människor.

Så kallad terapeutisk kloning (embryon framtagna via kloning används för framställning av stamceller) har använts för att bota möss med Parkinsonsliknande sjukdom. Cellkärnor från musens svansceller klonades och de resulterande stamcellerna stimulerades att mogna ut (differentiera) till olika slag av nervceller. Stamcellerna resp. nervcellerna transplanterades till hjärnan med resultat att sjukdomen botades.

Det har även kunnat visas att odlade embryonala stamceller från möss kan bilda könscellsliknande celler. En fråga är om dessa könsceller är helt funktionella. I en preliminär studie har spermieliknande celler injicerats i naturliga musägg och en process som har likheter med tidig embryoutveckling kunde observeras.

Xenotransplantation (transplantation av organ från en djurart till en annan)

Tidigare utfördes ett fåtal transplantationer av bl.a. grisorgan till människa. Dessa fick dock stoppas då griscellers genom visats innehålla ett virus, porcine endogenous retrovirus (PERV). PERV finns normalt i grisens celler och skadar inte grisen själv men skulle eventuellt kunna orsaka skada hos människa efter transplantation med organ från gris. Människan har egna normalt förekommande retrovirus, men PERV skiljer sig något från dem. Man har nu identifierat receptorn som används av PERV för att kunna komma in i och infektera en cell vilket öppnar för att utveckla metoder för att blockera denna receptor. Det har även skett en intressant utveckling inom två andra områden av xenotransplantationsfältet. Det ena rör smittfrågan (som har omnämnts i tidigare års översikt över genteknikens utveckling) där farhågorna om överföring av grisvirus, framför allt PERV, har minskat. Det andra rör framställningen av genetiskt modifierade grisar för xenotransplantation där s.k. knock-outgrisar som saknar det viktigaste främmande xenoantigenet (det sk gal-antigenet) framställts och denna knock-out kombinerats med andra faktorer som nedreglerar den snabba immunreaktionen hos människa mot grisorgan. Preliminära experimentella resultat med användning av organ från knockout (gal-/-) grisar till apa tyder på att immunreaktionen dämpas och man får en minskad avstötning.

Medicinsk grundforskning

Svenska forskare har via genteknik åstadkommit möss med förändrat rörelsebeteende - de hoppar som kaniner. Detta har åstadkommits genom att antingen hämma produktionen av ephrin B3 eller dess receptor (Eph A4) vilket har påverkat ett nätverk av nerver i ryggraden.

Svenska forskare har i djurstudier funnit att de sk T-cellerna, som ingår i immunförsvaret, kan ge upphov till åderförkalkning (ateroskleros) hos möss som har förhöjda kolesterolvärden. Om receptorn för ett immunreglerande kroppseget protein (TGFb) stängts av med genteknik aktiveras T-cellerna och djuren får en förvärrad åderförkalkning. Detta antyder att aktivering av T-celler spelar en roll för uppkomst av åderförkalkning och att TGFb har en dämpande roll vid utvecklingen av sjukdomen.

Amerikanska forskare har hos möss som tillförts en gen för produktion av en inaktiv form av b-catenin funnit att kortvarig aktivering av bildat inaktivt protein med en kemikalie (4-hydroxytamoxifen, 4-OHT) kan ge upphov till nytillväxt av hår. Den aktiva formen av b-catenin är känd för att vara involverad i embryoutveckling. Den medverkar även till uppkomst av vissa tumörer.

Rörelsemönstret hos rundmasken (nematoden) Caenorhabditis elegans har visat sig påverkas av etanol vid motsvarande doser som påverkar djur och människor. En gen, slo-1, som kodar för ett jonkanalprotein i hjärnceller har visats spela en nyckelroll för etanolens effekt - jonkanalproteinet aktiveras av etanol. Maskar med utslagen slo-1 gen påverkas däremot inte av etanol.

En gen (DYX1C1; kandidatgen för dyslexi) belägen på kromosom 15 har upptäckts som kan ha ett samband med dyslexi, lässvårigheter. Dessa slutsatser drogs efter studier på finska familjer med dyslexi.

Defekter i en annan gen (Fkbp6) har i djurstudier (möss) funnits kunna leda till fertilitetsproblem hos hannar. Avsaknad av genen ledde till brist på spermier.

Forskare i USA, varav en svensk, samt franska forskare har upptäckt att en skada i en gen (LMNA) på kromosom 1 kan förknippas med för tidigt åldrande (progeria, eller mera fullständigt Hutchinson-Gilford progeria syndrom). Gendefekten leder till en nedgång i produktionen av cellernas laminproteiner - som normalt ingår i ett skyddande fibernätverk (laminnätverket) på insidan av cellens kärnmembran. Resultatet av gendefekten blir ett kärnmembran med onormalt utseende.

Medicinsk diagnostik

En för människan helt ny sjukdom, SARS, bröt ut i Kina under slutet av 2002. Den smittsamma sjukdomen orsakade grava lungförändringar och hög dödlighet, från 5-50 %, beroende på ålder. På så kort tid som några veckor hade man i Kanada och Hongkong med genteknik och elektronmikroskopi identifierat ett nytt coronavirus, kartlagt hela den genetiska uppsättningen samt infört PCR-teknik så att alla viruslaboratorier i världen kunde ställa diagnos. Under året identifierades även asiatisk sibetkatt som en smittkälla.

Läkemedel, vacciner mm

Amerikanska forskare har gentekniskt modifierat tobaksplantor så att de producerar funktionella, humana antikroppar mot rabies. Antikropparna har i djurstudier (hamster) visats kunna skydda mot rabies. Sammanlänkning av sockerarter på antikroppar sker via sk glykosylering. Antikroppar producerade hos människa innehåller en annan slags uppsättning av sockerarter än antikroppar producerade i växter. Trots denna skillnad i glykosylering fungerade de växtproducerade antikropparna väl. Den effektiva dosen för skyddande effekt gentemot sjukdom var dock något högre för de växtbaserade antikropparna. Att producera antikropparna i tobak skulle bli billigare och säkrare än med konventionell teknik (dvs produktion i celler från däggdjur).

Ett annat ny kandidat för produktion av humanantikroppar är en grönalg (Chlamydomonas reinhardtii). Fullt aktiva humana antikroppar mot (glykoprotein D i) herpes simplex virus har producerats i algen med hjälp av dess kloroplaster. Kloroplaster, små kroppar inuti alger och växter, svarar för fotosyntesen (innehåller klorofyll) samt har egen arvsmassa. Antikroppsgenen integrerades i kloroplastens DNA och antikropparna tillverkades i kloroplasterna.. Produktion i detta system har en potential för att kunna bli storskalig och billig. Proteiner som är kodade av gener i kloroplaster är inte glykosylerade.

Jästen Pichia pastoris har genmodifierats så att mönstret för glykosylering av protein har blivit detsamma som i mänskliga celler. Detta gör att proteinläkemedel som är framställda av jästen kan uppfattas som artegna av den mänskliga kroppen och ej ge upphov till immunologiska reaktioner. Denna produktionsmetod borde bli billigare och säkrare än att tillverka substanserna i kulturer av mänskliga celler.

Japanska forskare har tagit fram en genmodifierad rissort som kan komma att få betydelse för behandling av patienter med typ 2 diabetes (åldersdiabetes). GMO-riset innehåller stora mängder av hormonet GLP-1, som får bukspottkörteln att sätta igång produktionen av insulin. Tester har visat att intag av riset åstadkommer en normaliserad blodsockernivå hos patienterna samt att deras bukspottkörtel börjar producera insulin igen.

Hantavirus ger upphov till en svårartad lungsjukdom (hantavirus pulmoary syndrome, HPS) hos människa. För närvarande finns inget effektivt vaccin. Ett experimentellt hantavirus DNA-vaccin har testats på rhesusapor och gav upphov till antikroppar mot viruset. Det genbaserade vaccinet består av en specifik hantavirusgen (M-gen-segmentet) sammanlänkad med ett bärar-DNA, en bakterieplasmid. Med hjälp av en genkanon injicerades genkomplexet i aporna.

Ytterligare ett virus, det dödliga Ebolaviruset, har blivit föremål för framgångsrik genvaccinering. Med en enda immunisering med genen för ytproteinet kunde apor skyddas mot exponering av en dödlig dos virus. Sådan vaccinering kan bli aktuell som skydd vid utbrott av sjukdom exempelvis i centrala Afrika.

Genterapi

I Kina har tillstånd givits för användning av genterapi för behandling av huvud- och halstumörer.

Behandlingen har visat sig effektiv i kliniska tester. Man använder sig av ett genmodifierat adenovirus (ett slags förkylningsvirus) som innehåller en normalt fungerande p53 gen - vilken har information för tillverkning av ett protein som åstadkommer att celler med icke reparerbara DNA-skador självdör (via sk apoptos). Viruset infekterar tumörceller, vilka har muterad (icke fungerande) p53 gen. Tumör-cellerna dör vid infektionen.

Ett poliovirus har modifierats att innehålla en genetisk komponent (IRES, internal ribosomal entry site) från ett annat förkylningsvirus, rhinovirus. Detta modifierade poliovirus saknar förmåga att växa i och förstöra normala celler i hjärnan medan det däremot kan förstöra celler i hjärntumörer, vilket har visats i djurstudier med möss och apor. Viruset har då injiceras direkt in i hjärntumörer. Avsikten är att starta kliniska tester inom några år. Det modifierade viruset bör kortvarigt kunna användas även på individer som är vaccinerade mot polio.

Levern och bukspottkörteln har ett gemensamt embryonalt ursprung. Detta har föranlett försök att omprogrammera leverceller till att fungera som insulinutsöndrande celler. Leverceller hos möss med diabetesliknande tillstånd har efter tillförsel av en gen för tillverkning av en genstyrningsfaktor (Neurod1) visats kunna producera insulin. Behandlingen ledde även till en normalisering av blodsockernivån. Som bärare av Neurod1 användes ett genmodifierat adenovirus.

Det finns flera orsaker till uppkomst av Alzheimers sjukdom. En av flera förändringar som förknippas med sjukdomen är en ansamling i nervceller av ett spaghettiliknande protein, Tau. Ett enzym (prolyl isomeras, Pin1), har visats kunna lösa upp klumpar av Tau utanför kroppen. Man har nu visat på möss att om man slår ut genen för produktion av Pin1 uppstår klumpbildning i nervcellerna i samband med åldrande. En annan förändring vid Alzheimers sjukdom är uppkomst av sk amyloida plack i hjärnan. Dessa plack utgörs av en ansamling av beta-amyloid proteinmolekyler. Denna plackbildning uppstår ungefär samtidigt med en försämring av hjärnfunktionen. Om amyloidplacken orsakar sjukdomen eller är en följd av sjukdomen är dock inte klarlagt. Nivån av enzymet neprilysin har visats vara sänkt i områden av hjärnan, såsom hippocampus, vilka senare får plackbildning. Detta enzym är känt för att bryta ner vissa signalsubstanser i hjärnan. För att höja nivån av neprilysin i hjärnan hos möss som har en förhöjd förmåga att bilda amyloida plack har ett lentivirus (ett HIV-liknande virus) med en gen som producerar neprilysin injicerats i hjärnan. Behandlingen har visat sig ha en reducerande effekt på amyloidplackbildningen. En annan metod för att reducera uppkomsten av amyloida plack är via vaccinering med små fragment av placksubstans. Sådana vaccineringsförsök har dock hos människa resulterat i neurologiska biverkningar och behandlingsförsöken har fått avbrytas.

Nanoteknik har nyligen använts för att ta fram en ny, icke-virusbaserad bärare av gener. Små metallstavar i nanostorlek binder samtidigt genmaterial och substans som binder till mottagar-molekyler (receptorer) på cellytan. Stavarna tas upp i cellen efter att de bundits till receptorerna. Generna som på detta sätt förts in i cellen är aktiva under en begränsad tid vilket kan vara en fördel när korttidseffekter är önskvärda.

Genmodifierade växter

Den totala världsarealen för odlingar med genmodifierade växter, i 18 länder, ökade under 2003 med 15 % till ca 68 miljoner hektar. Argentina, Brasilien, Kanada, Kina, Sydafrika och USA svarade för 99 % av arealen. Ca 41 miljoner hektar odlas med genmodifierade sojabönor. Genmodifierad majs, bomull och kanola (raps) odlas på resp. ca 15, 7 och 4 miljoner hektar.

Resistensgener hos ris är involverade i växtens försvar gentemot olika biologiska skadegörare. Sådana gener är ofta ansamlade i sk kluster. Man har nu funnit att ris har 43 resistansgener på kromosom 10.

En ny teknologi för att öka halten C-vitamin i växter har utvecklats. Enzymet DHAR (dehydroascorbate reductase) återvinner C-vitaminet i växterna. Man fann att genom att öka nivån av DHAR så ökade C-vitaminnivån i bland annat korn och majs. Teknologin ska nu användas för att dels genmodifiera växter som redan har höga halter av C vitamin dvs citrusfrukter, men framförallt till att öka nivån hos grödor som normalt inte har en hög nivå av C-vitamin.

Japanska forskare har utvecklat en kaffeplanta med 50-70 % reducerad halt av koffein. Den relativt nya tekniken RNA-interferens har använts för att reducera genaktiviteten hos en av de gener som är involverade i omvandlingen av xantosin till koffein. För närvarande gör man koffeinfritt kaffe genom att extrahera ut koffeinet ur vanliga koffeininnehållande kaffebönor. En del smakämnen försvinner dock vid extraheringen. Om man kan uppnå en 90-procentig reduktion av koffeinhalten i genmodifierade kaffebönor bör de kunna användas för effektivare produktion av koffeinfritt kaffe.

En stor andel av den indiska befolkningen är vegetarianer. En källa för billigt, fullvärdigt vegetariskt protein är därför önskvärd. Ett indiskt forskarteam har överfört en växtalbumingen (AmA1) från en ätlig Amarantväxt (Amaranthus hypochondriacus) till potatis. AmA1 proteinet är i sig inte allergiframkallande (allergent). Den genförändrade potatisen har fått en 30-procentig ökning av proteinmängden. Proteinet innehåller dessutom en ökad halt av alla de essentiella aminosyrorna och särskilt av lysin och metionin.

Forskare i Australien har utvecklat två sorter av rajgräs som inte ger upphov till hösnuva. Detta har åstadkommits genom att reducera halten av två pollenallergen (lolp1 och Lolp2) med hjälp av sk antisensteknik. Därvid förändras inte de aktuella generna i sig utan det är genernas aktivitet som reduceras - vilket i detta fall leder till att mängden av de två pollenallergener reduceras kraftigt i pollen. Avsikten är att testa grässorterna i amerikanska fältstudier.

En gen, WAX2, har visats åstadkomma produktion av ett protein som ingår i det skyddande lagret på växterna, kutikulan. Kutikulan hjälper växten att bibehålla vatten. Förhoppningen är ett ökat uttryck av denna gen skall ge en tjockare och mer rigid kutikula vilket torde leda till minskad vattenförlust och ökad torktålighet.

I Kalifornien, USA, har man studerat växters unika mekanism för att omvandla och bryta ner proteiner. Förstudier har visat att många proteiner bryts ner eller aktiveras i vakuolen (en vatten- och näringsfylld blåsa som finns i växtceller). Man vet dock inte ännu villkoren för denna aktivering/nedbrytning. Forskare har nu funnit ett nyckelprotein, VPEg (vacuolar processing enzyme) i backtrav (Arabidopsi .thaliana) som behövs för dessa processer.

Att gener ibland kan ha olika funktion i olika organismer illustreras av detta fall. Forskare har således rapporterat att genom att mutera två specifika gener (MDR1 och PGP1) kan man förhöja växternas tillväxt. Plantor (backtrav) med de två muterade generna kan orientera om sig själva som ett svar på ljus och gravitation snabbare än vanliga plantor, detta genom att generna effektiviserar transporten av tillväxthormoner. Dessa gener är nära besläktade med de mänskliga gener som sänker effektiviteten hos kemoterapimediciner. Kontrollering av dessa gener skulle göra att man bättre kunde dosera medicinerna. Generna kallas i människa MDR-gener (multidrug resistance) som kodar för P-glykoproteiner. De ser till att transportera kemoterapimediciner mot cancer ut ur cellerna och gör på så sätt medicinerna mindre effektiva (se även Genomforskning, avsnittet om kromosom 7 hos människa).

Amerikanska forskare har genom att påverka två gener (4CL och Cald5H) som påverkar ligninsyntesen i asp reducerat ligninhalten med ca 50 % och ökat cellulosahalten med ca 30 %. Under året har poppelträd planterats i Danbury, USA, som har försetts med en gen från en bakterie (merA, mercuric ion reductase) som omvandlar joniserat, giftigt kvicksilver (Hg II) till metalliskt kvicksilver i träden.

I Kanada har forskare utvecklat ett ”preventivmedel” för genmodifierade växter. Detta är en påbyggnad på en gammal forskningsinriktning där man satt in gener som gjort växterna helt sterila. Problemet med dessa växter med sk terminatorgen har varit att jordbrukarna inte kunnat ta utsäde från den egna odlingen för den kommande sådden. Den nya idén bygger istället på att en ny gen som stoppar sterilitetsgenen tillförs den genmodifierade växten. Växten kan fortsätta att föröka sig men bara om den pollinerar sig själv. Skulle växten sprida pollen till en annan växt händer inget utan sterilitetsgenen slås på.

Uppdaterad 1 mars 2004

Genteknikens utveckling 2016

Ny rapport! Vad har hänt inom genteknisk forskning under 2016? Läs nämndens sammanställning över publicerade forskningsrön inom genteknisk forskning, sammanfattad på populärvetenskaplig svenska.

Publ. 2017-03-03

Läs mer »

Rapport

Hur miljöbalkens regler påverkar forskning och utveckling (2016)

Läs mer »

Yttranden

Nämnden har yttrat sig i  ärenden över genmodifierad majs och sojaböna, se dnr 016, 017 och 020/2017.

Läs mer »

Protokoll

Från sammanträdet den 15 februari 2017.

Läs mer »