DNA och RNA

Tre snabba fakta om DNA och RNA

  • DNA är ärftlighetens molekyl som bär den genetiska information som ärvs från förälder till avkomma.
  • DNA är dubbelsträngad och byggstenarna består av nukleotider som innehåller kvävebaserna adenin (A), cytosin (C), tymin (T) och guanin (G).
  • RNA liknar DNA men är enkelsträngad och har andra funktioner t.ex. vid transkriptionen då en kopia av en gen tillverkas i form av ett budbärar-RNA.

Nukleinsyrorna DNA och RNA har båda viktiga och kompletterande roller för att celler ska fungera, men skiljer sig åt i hur de är uppbyggda och vilka funktioner de har.

I DNA lagras genetisk information

I DNA lagras den genetiska information som ärvs från föräldrar till avkomma. DNA ser ut och fungerar likadant hos alla organismer från minsta bakterie, till svampar, växter och djur.

DNA är en förkortning av engelskans deoxyribonucleic acid. På svenska översätts det till deoxyribonukleinsyra men förkortas från det engelska ordet till DNA.

En dubbelspiral av nukleotider

DNA-molekylen består av två strängar av nukleinsyror som är tvinnade runt varandra. Strukturen påminner om en repstege och är en dubbelspiral, eller en dubbelhelix.

De enskilda byggstenarna som bygger upp strängarna av DNA heter nukleotider. Varje nukleotid består av en sockergrupp (deoxyribos), en fosfatgrupp och en kvävebas.

Kvävebaserna kan vara antingen adenin, tymin, cytosin eller guanin och förkortas A, T, C, G. DNA-sekvensen ”skrivs” ofta med dessa bokstäver.

De nukleotider som bygger upp DNA och RNA.
Strukturen av DNA och RNA. Illustration och copyright: Gunilla Elam

Kopiering av DNA förutsätter basparning

Kvävebaserna sitter på dubbelspiralens insida och vid liknelsen med repstegen utgör de stegpinnarna. Med hjälp av vätebindningar kopplas en kvävebas på ena strängen ihop med en kvävebas på den andra. Tillsammans bildar de ett baspar som stabiliserar dubbelspiralen.

I ett baspar (stegpinne) kopplas alltid kvävebasen A med T, och G med C. Om det sitter ett A på ena strängen så sitter ett T i den andra, det kallas för komplementär basparning. Denna förutbestämda basparning är en förutsättning för att DNA ska kunna kopieras och ärvas.

RNA har många funktioner

DNA står för den långsiktiga lagringen av information. RNA används bland annat av cellen för att överföra information från DNA till proteintillverkningen.

RNA är en förkortning av engelskans ribonucleic acid. På svenska översätts det till ribonukleinsyra.

RNA liknar DNA men byggs upp av en enkel sträng nukleinsyra. Nukleotiderna i RNA har sockermolekylen ribos istället för deoxyribos, och kvävebasen uracil (U) istället för tymin (T).

Olika RNA med olika funktioner

Det finns många typer av RNA i cellen. Tre av dem är direkt inblandade när informationen i gener används för att tillverka ett protein. De är budbärar-RNA (mRNA från engelskans messenger RNA), transfer RNA (tRNA) och ribosomalt RNA (rRNA).

Läs mer på sidan Från DNA till protein – den centrala dogmen.

Det finns också mikro-RNA som reglerar genuttryck efter transkriptionen. Mikro-RNA kan baspara med mRNA och blockera proteintillverkningen eller bryta ner det.

Mer information finns på sidan Gener under rubriken ”Icke-kodande DNA är inte skräp”.

Det finns virus vars genetiska information utgörs av RNA istället för DNA. De kallas RNA-virus och en känd medlem är Sars-Cov-2 som orsakade covid19-pandemin.

Uppdaterat 2025-10-13