Långt ifrån allt DNA består av gener som kodar för hur proteiner ska tillverkas i cellen. Många gener har också olika RNA-molekyler som slutprodukt.
Hos oss människor utgörs ungefär 1,5 procent av allt DNA av gener, övrigt DNA kallades tidigare för ”skräp-DNA”. Mängden kodande DNA är liten även hos andra arter.
Nu har termen ”skräp-DNA” omvärderats eftersom forskning har visat att det också har viktiga funktioner som till exempel att styra när gener ska vara aktiva.
En gen är en bruksanvisning
En gen består av ett antal exoner och introner. Exoner är de enheter i genen som innehåller information om hur ett protein (eller RNA) ska tillverkas. Mellan exonerna finns introner.
Framför varje gen finns en promotor. Under transkriptionen av en gen (DNA till mRNA) binder enzymet RNA-polymeras II till promotorn. Enzymet rör sig över hela genen samtidigt som det tillverkar en kopia av genen i form av ett mRNA. Transkriptionen avslutas när enzymet kommer fram till en stopp-sekvens. Innan translationen (mRNA till protein) klipps alla introner bort.
Läs mer om på sidan Från gen till protein – den centrala dogmen.
Tre och tre utgör nukleotiderna i en exon ett så kallat kodon. Varje kodon översätts under proteintillverkningen till en viss aminosyra. Till exempel så översätts AAG till aminosyran lysin och CGA till alanin. Sekvensen AAGCGA resulterar under proteintillverkningen i att lysin sätts ihop med alanin. På så sätt monteras aminosyror ihop som ett långt pärlband till ett protein. Tre kodon översätts inte med en särskild aminosyra utan är en signal för att proteinet är färdigt (stopp-kodon).
Icke-kodande DNA är inte skräp
Fortfarande vet inte forskarna vad alla delar av vårt, och andra arters, genom har för funktion. Man tror sig ha hittat de flesta gener hos många arter, men inte alltid vad de kodar för.
Den stora gåtan är vilka funktioner allt icke-kodande DNA har. Vissa delar har forskare kunnat reda ut betydelsen av och nedanför följer några sådana exempel:
RNA-molekyler som är viktiga för tillverkningen av proteiner
Vissa delar av DNA blir transkriberat så att ett funktionellt RNA, inte ett protein, är slutprodukten. Till dessa hör ribosomalt-RNA (rRNA) som bygger upp de strukturer (ribosomer) som tillverkar cellens proteiner, och transport-RNA (tRNA) och som transporterar aminosyror till ribosomerna.
RNA-molekyler som är viktiga för genuttrycket
En del RNA-molekyler påverkar genuttrycket, det vill säga hur mycket mRNA (och därmed oftast protein) som ska bildas och när. I en process som kallas RNA-interferens hämmar särskilda RNA-molekyler hur mycket av ett protein som ska tillverkas genom att förstöra mRNA-molekylen innan den når fram till ribosomerna och proteintillverkningen.
Reglerande element som påverkar genuttrycket
Det finns reglerande element i DNA-sekvensen som ofta, men inte alltid, ligger nära en gen som det styr. Till de reglerande elementen binder små proteiner som kallas transkriptionsfaktorer och påverkar när en gen ska transkriberas och översättas till ett protein.
Icke-kodande DNA vars funktion inte är helt kartlagd
- Introner är icke-kodande delar av gener som klipps bort innan proteintillverkningen.
- Pseudogener är gener som inte längre transkriberas och har mist sin funktion.
- Repetitiva element är upprepningar av en viss DNA-sekvens.
- Telomerer är ”ändarna” på kromosomerna. Vid varje celldelning kopieras kromosomerna i en process som inte förmår att kopiera de allra yttersta delarna. Telomerer innehåller repetitiv DNA-sekvens som förmodligen skyddar resten av DNA-sekvensen
Uppdaterat 2025-08-28
