Malariamyggan Anopheles gambiae. Foto: James Gathany, Centers for Disease Control and Prevention.

Svampen Metarhizium anisopliae infekterar myggor och har utforskats som biologiskt bekämpningsmedel mot bland annat malariamyggor. Svampen är effektiv när det gäller att minska överföringen av malaria, men för att det ska fungera krävs att myggorna besprutas med svampen strax efter det att de infekterats av malariaparasiten (Plasmodium falciparum).

Ett annat problem med denna strategi är att det troligtvis inte är hållbart i längden. Om myggorna besprutas med svampen och dör innan de haft möjlighet att reproducera sig så kommer de myggor som är resistenta mot svampen att dominera och bekämpningsmedlet så småningom bli verkningslöst. Idag kontrolleras malariamyggor i huvudsak med kemiska bekämpningsmedel, men myggpopulationer i olika delar av världen har utvecklat resistens mot till exempel pyretroider. Pyretroider är de enda insekticider som Världshälsoorganisationen (WHO) godkänt för användning på myggnät.

Med målet att bekämpa malaria och samtidigt fördröja resistensutvecklingen har forskare genetiskt modifierat svampen så att den producerar ämnen som är direkt riktade mot parasiten. Detta gör att malaria skulle kunna bekämpas även om myggorna är kraftigt infekterade av parasiten och eftersom de då har haft möjlighet att reproducera sig, fördröja resistensutvecklingen. Forskarna testade olika ämnen och det som fungerade bäst reducerade antalet parasiter med 98 procent. Denna strategi skulle enligt forskarna även kunna fungera när det gäller andra sjukdomar som överförs via insekter, till exempel denguefeber och sömnsjuka.

Marie Nyman
Källor: Fang et al, Science 331:1074 (2011); Howard et al, Malaria Journal 9:168 (2010)   

Okategoriserade