På gräsmarkerna på Ölands alvar finns många olika livsmiljöer, bland annat varierar jordmånen från vått till torrt och från lågt till högt pH-värde. Även höjden på vegetationen varierar. Fårsvingel är ett gräs som är vida spridd i alla dessa miljöer.
I fårsvingelns arvsmassa finns en gen för enzymet fosfoglukosisomeras, ett enzym som är viktigt för växtens ämnesomsättning. Genen finns i alla fårsvingelplantor, men vissa individer har en extra kopia av genen som de, via horisontell genöverföring, fått från ett gräs ur släktet gröe.
Nu har forskare visat att den extra genkopian troligtvis medverkar till att fårsvingeln kan anpassa sig till så många olika livsmiljöer. Forskarna kunde nämligen hitta ett mönster vad gäller individer med eller utan den extra genkopian. En tredjedel av de studerade gräsplantorna bar på den extra genkopian och dessa plantor tycks trivas bättre i torrare miljöer. Det här är första gången en vetenskaplig studie visar på en koppling mellan växtindivider med en horisontellt överförd gen och den miljö de lever i.
Marie Nyman
Källor: Vallenback et al, Origin and timing of the horizontal transfer of a PgiC gene from Poa to Festuca ovina. Mol. Phylogenet. Evol. 46, 890–6 (2008); Vallenback et al, Structure of the natural transgene PgiC2 in the common grass Festuca ovina. PLoS One 5, e13529 (2010); Prentice et al, A horizontally transferred nuclear gene is associated with microhabitat variation in a natural plant population. Proc. Biol. Sci. 282, 20152453 (2015)