År 2010 rapporterades det om den första syntetiska bakterien. Forskarna bakom studien hade byggt ihop ett helt syntetisk genom och därmed ”skapat liv.” Nu har forskarna tagit ett steg vidare mot mer komplexa organismer och har byggt ett delvis artificiellt jästgenom. Jäst är av mycket stort intresse för den naturvetenskapliga forskningen då många genetiska fynd kan översättas till människans genetik.

I den nya studien har forskarna bytt ut cirka en procent av den genetiska informationen hos jäst mot ett syntetiskt segment. Bland annat har forskarna rationaliserat den genetiska informationen och tagit bort upprepade sekvenser. En något överraskande konsekvens av denna förändring var att det artificiella genomet är mer stabilt än det naturliga. För att kunna skilja syntetiska element från naturliga är även ett antal markörer inbyggda. Dessutom finns ett system som kan avlägsna eller kasta om gener.

Den syntetiska jäststammen växer normalt. När omkastningssystemet sätts på genereras automatiskt genetiska varianter av jäststammen som har olika tillväxthastigheter och olika känslighet för kemiska substanser och temperatur. De delvis artificiella jäststammarna har även olika näringsbehov och reagerar olika vid stress.

Förhoppningen är att systemet ska kunna användas för att studera evolution i detalj, detta genom att göra det enklare att följa hur mycket genetisk information som behövs för att överleva under vissa betingelser eller för att utveckla en ny art. Delvis syntetiska jäststammar skulle också kunna vara av intresse för den medicinska forskningen.

Natalie von der Lehr

Källor:Dymond et al, Nature 477:471 (sep 2011), Enyeart & Ellington, Nature 477:413 (sep 2011)

Evolution och domesticering