En GMO är en organism där det genetiska materialet (DNA) har ändrats på ett sätt som inte inträffar naturligt via exempelvis parning eller korsbefruktning. Lite förenklat så används genteknik för att lägga till, ta bort eller ändra i DNA‑sekvensen i syfte att ändra en organisms egenskaper. Till exempel kan en man stänga av en gen i en mus för att studera genens funktion, få en gröda att växa snabbare, eller få en bakterie att tillverka stora mängder humant insulin.
Historia
År 1973 demonstrerade forskare för första gången att en isolerad gen kunde föras in i en organisms genom och fungera. Det var bakterier av arten E. coli som fick sitt DNA modifierat och med den nya genen som mall tillverkade bakterierna ett nytt protein. Forskarna bakom studien var Stanley Cohen och Annie Chang från Stanforduniversitetet och Herbert Boyer och Robert Helling från universitetet i Kalifornien och det väckte stor uppståndelse i forskarvärlden.
Ett år tidigare hade en annan forskargrupp, ledd av Paul Berg, utfört ett annat avgörande experiment då de för första gången kopplat ihop DNA från två olika organismer (två virus) och därmed skapat en rekombinant DNA-molekyl. Genombrotten inom rekombinant DNA ledde bland annat till ett upprop i den vetenskapliga tidskriften Science. En rad forskare med Paul Berg i spetsen föreslog att allt arbete med rekombinant DNA skulle upphöra tills dess riktlinjer var på plats. Riktlinjerna arbetades fram mellan åren 1973 och 1975 av en grupp med bland annat naturvetare, etiker, jurister och myndighetspersoner.
Genetiskt modifierade mikroorganismer (GMM)
Till mikroorganismer hör bland annat bakterier och vissa svampar och alger. Genetiskt modifierade mikroorganismer (GMMs) kan till exempel användas till att producera stora mängder av ett visst protein och förekommer inom många olika industrier.
Den första produkten producerad av GMMs var insulin som används för behandling av diabetes hos människor. Innan GMMs tillverkade insulin isolerades det från bukspottkörteln hos slaktade kalvar och grisar. Vid den tiden krävdes i storleksordningen 3500 kg bukspottkörtlar från ungefär 24 000 djur för att få fram ett halvt kilo insulin.
Det rekombinanta insulinet framställdes av bakterier som modifierats med den humana genen för insulin. Det godkändes i USA 1982 och ett år senare såldes insulinet under namnet Humulin.
Tre år senare godkändes i USA även tillväxthormon. Det hade tidigare isolerats från hypofysen hos avlidna människor, men 1985 upptäcktes en koppling mellan de patienter som behandlats med tillväxthormon och Creutzfeldt-Jacobs sjukdom, en form av galna ko-sjukan. Samma år godkändes det rekombinanta tillväxthormonet.
Koagulationsfaktorer för behandling av blödarsjuka (hemofili) isolerades traditionellt från blodplasma. En koppling till HIV resulterade i att koagulationsfaktorer istället började produceras med hjälp av GMMs. Rekombinant koagulationsfaktor VIII godkändes i USA 1992 och koagulationsfaktor IX 1997.
Den första produkten som tillverkades av GMM och används vid livsmedelstillverkning var kymosin, ett enzym som gör att mjölk koagulerar vid osttillverkning. Traditionellt används löpe från kalvmagar som innehåller kymosin. Idag produceras produkter som får mjölk att koagulera på både traditionellt vis och via rekombinant DNA.
Läs mer om GMMs här.
Genetiskt modifierade djur
Det första genetiskt modifierade djuret var en mus som forskare tog fram 1974. Än idag är möss som används inom till exempel medicinsk forskning det vanligaste ändamålet för att använda genteknik på djur. Andra ändamål är att förbättra egenskaperna hos produktions-djur, till exempel kor och grisar, men det är inte vanligt förekommande. Inga genetiskt modifierade djur för produktion är godkända inom EU.
2015 marknadsgodkändes i USA det första genetiskt modifierade djuret, och ett år senare följde Kanada efter. Det var laxen Aqua Advantage som modifierats för att växa snabbare och är det första, och hittills enda, modifierade djuret som godkänts som livsmedel.
Läs mer om genetiskt modifierade djur här.
Genetiskt modifierade växter
Knappt tio år efter att de första djuren modifierats publicerades tre av varandra oberoende artiklar där forskare visade att man även kunde genetiskt modifiera växter. I två av artiklarna modifierades en släkting till tobak och i den tredje petunia. De tre forskargrupperna använde samma metod för att föra in en isolerad gen i växternas genom, naturens egen genmodifierare, bakterien Agrobacterium tumefasciens.
I naturen orsakar bakterien krongallsjuka, en sjukdom som yttrar sig som tumörartade utväxter på den infekterade växten. Det bakterierna gör är att föra in gener för tillväxthormon och för ämnen som kallas opiner i växtens genom. Generna för tillväxthormon gör att de celler som bakterierna modifierat delar sig okontrollerat och de opiner som produceras ger bakterierna näring. Bakterierna skaffar sig ett eget skafferi. Det forskarna gjorde var att byta ut de gener bakterierna för in i växtens genom mot gener av intresse och lät dem sköta arbetet. Sedan dess har andra tekniker för att modifiera växter utvecklats, men forskare använder fortfarande i stor utsträckning naturens egen genmodifierare.
Den första växt som godkändes som livsmedel var en tomat med fördröjd mognad som kallades Flavr Savr. Den utvecklades i USA och godkändes 1994. Parallellt med Flavr savr-tomaten utvecklade brittiska forskare en tomat med samma egenskap. Tomatpuré från den brittiska tomaten började säljas i Storbritannien 1996.
Sedan 1994 har arealerna med genetiskt modifierade grödor stadigt ökat. Under 2018 odlade 26 länder genetiskt modifierade grödor på totalt 190 miljoner hektar. Det är cirka 12 procent av jordens odlingsbara mark.
Läs mer om genetiskt modifierade växter här.
Sidan uppdaterades 2023-05-22
