Läkemedel är en produkt som är till för att förebygga, diagnosticera eller behandla sjukdomar hos människor och djur, och är samma sak som medicin eller farmaka.
All läkemedelsutveckling börjar med en lång fas då detaljerad kunskap som den aktiva substansen införskaffas med laboratorieexperiment. Läkemedlets verksamhetsmekanismer testas på odlade celler, försöksdjur och eventuellt vävnader. Om bevis finns för att en läkemedelssubstans ger önskad effekt så kan den prövas i människa. Det det kallas för kliniska studier eller kliniska prövningar.
Läkemedlet prövas först i en grupp med friska frivilliga (fas-1) och sedan i en mindre grupp patienter som läkemedlet är utvecklat för (fas-2) i olika doseringar. Om läkemedlet verkar säkert och ger positiv behandlingseffekt så prövas det i en större grupp patienter för att statistiskt säkerställa att läkemedlet fungerar (fas-3).
För att få utföra en klinisk prövning i Sverige så krävs ett godkännande från Läkemedelsverket. En ansökan om att få genomföra en klinisk prövning genomgår alltid en etisk och vetenskaplig granskning av de pre-kliniska resultaten.
Miljöriskanalys krävs för GMO-baserade läkemedel
När ett GMO-baserat läkemedel ska prövas kliniskt inom EU ska GMO-lagstiftningen följas. Det innebär att en ansökan om att få genomföra en klinisk prövning även ska innehålla en miljöriskanalys, en ERA (environmental risk assessment), i enlighet med EU-direktivet för avsiktlig utsättning av GMO i miljön (EU direktiv 2001/18/EG).
I direktivet för avsiktlig utsättning definieras en organism och en GMO så här:
Organism: varje biologisk enhet, som kan föröka sig eller överföra genetiskt material.
GMO: en organism, i vilken det genetiska materialet har ändrats på ett sådant sätt som inte sker naturligt genom parning och/eller naturlig rekombination.
Ansökningstiden är något längre för GMO-baserade läkemedel, 90 dagar jämfört med 60 dagar för ett andra läkemedel. Det beror på att andra svenska myndigheter, bland andra Gentekniknämnden och Naturvårdsverket, ska hinna yttra sig angående ansökan.
I en ERA ska i huvuddrag följande inkluderas:
- identifiering av egenskaper som kan orsaka allvarliga effekter i miljön
- värdering av möjliga konsekvenser av varje skadlig effekt
- värdering av sannolikheten att en händelse med skadlig effekt inträffar
- riskhanteringsstrategier
- bestämning av den övergripande risken av GMO:n
Det går att läsa mer om ansökningsprocessen för att få utföra en klinisk prövning av GMO-baserade läkemedel här på Läkemedelsverkets webbplats.
Exempel på GMO-baserade läkemedel
Genterapier med virusvektorer
Virus har en unik förmåga att ta sig in i sin värdorganisms celler och ända in i cellkärnan. Den adderar sitt genetiska material (DNA eller RNA) till värdcellens genom vilket leder till att värdcellen börjar tillverka virus-proteiner. Viruset själv har ingen egen proteintillverkning och kapar därför den funktionen hos värdcellen för att kunna spridas vidare.
Den här egenskapen hos virus har tagits tillvara inom forskningen. Till exempel används virus vid genterapi för att transportera in en ny gen till en patients celler. Behandlingsstrategin är att den nya terapeutiska genen ska kompensera för en gen som orsakar sjukdom. Viruset är då genetiskt modifierat så att det inte kan spridas och kallas för virusvektor, eller viral vektor.
I en virusvektor som används vid genterapi har de gener som viruset behöver för att spridas tagits bort och ersatts med den gen som ska transporteras till patientens celler. Det handlar oftast om en terapeutisk gen eller en gen som kodar för en ny receptor (CAR-T-cellterapier). Ofta är en vävnadsspecifik promotor inkluderad som gör att genen bara aktiveras i en viss typ av celler.
Den virusvektor som använts mest vid genterapi är adeno-associerade virus (AAV) som i sin vildtypsform inte är känd för att orsaka sjukdom hos människor. Även modifierat och oskadliggjort HIV som hör till virusfamiljen lentivirus har visats vara en effektiv transportör i flera genterapier.
Genetiskt modifierade bakterier
Förutom genterapier finns några andra typer av läkemedel som regleras av GMO-lagstiftningen, till exempel bakterier som modifieras genetiskt och används som behandling. Ett sådant exempel är mjölksyrabakterier som modifierats för att tillverka ett mänskligt protein som stimulerar sårläkning.
Rekombinanta levande vaccin
En del vaccin som baseras på levande försvagade virus eller bakterier regleras också under GMO-lagstiftningen. Strategin bakom dessa vaccin är att viruset eller bakterien som vaccinet ska skydda mot ges i en försvagad form som inte orsakar sjukdom. Ibland försvagas de när viruset eller bakterien odlas länge i cellkultur, och ibland med hjälp av genteknik, då viktiga gener för virusets spridning tas bort.
EU godkänner läkemedel som ska ut på marknaden
Tillstånd för att få introducera ett nytt GMO-baserat läkemedel på marknaden i Sverige och inom övriga EU ges av EU-kommissionen efter rekommendation från EU:s läkemedelsmyndighet, EMA (European Medicine Agency). Det kallas för den centrala processen (CP) och är obligatoriskt för GMO-baserade läkemedel. I ansökan om marknadsintroduktion ska bland annat resultaten från de kliniska prövningarna ingå som ska visa att läkemedlet är säkert och ger en positiv behandlingseffekt. I övrigt ställs samma krav som vid ansökan om att få utföra en klinisk prövning.
Det görs två olika oberoende utredningar av en ansökan, i två olika EU-länder. Utredningarna kallas Rapp och CoRapp. Dessutom utför EMA och ytterligare ett EU-land en granskning. Processen har flera ”rundor” när utredare ställer svar till företaget som vill sälja läkemedlet och baserat på svaren följer ofta nya rundor med frågor. Alla medlemsländer har rätt att inkomma med kommentarer till utredningarna.
