För 35 år sedan genomfördes den första genterapin på människa – ett banbrytande försök att behandla den ovanliga immunbristsjukdomen ADA-SCID*. Trots initiala framgångar avtog effekten snabbt, och hoppet grusades. Nu visar en ny långtidsstudie av en annan genterapi för samma sjukdom, att behandlingen kan ledat till ett fungerande immunförsvar hos 95 procent av patienterna.
För att immunförsvar ska utvecklas normalt krävs bland annat ett enzym som heter adenosin ademinas. Personer med sjukdomen ADA-SCID har brist på det enzymet till följd av mutationer i genen ADA.
De som har ADA-SCID är oerhört infektionskänsliga. Det har gett upphov till begreppet bubbel-barn eftersom de måste hållas avskärmade från omvärlden för att undvika infektioner. Deras immunförsvar fungerar mycket dåligt och har dessutom ingen minnesfunktion. Det gör samma infektioner som ger en frisk person en lätt förkylning kan återkomma gång på gång och vara livshotande.
Utan behandling överlever en person som föds med ADA-SCID sällan sin ettårsdag. Behandlingarna som erbjuds är bland annat ersättningsterapi med enzymet som saknas och benmärgstransplantation (om en frisk besläktad donator finns). Båda behandlingarna är mycket kostsamma och lägger en tung börda på patienten.
En ny gen gör att enzymet tillverkas
Den genterapi vars effekt nu studerats över längre tid är inte densamma som för trettiofem år sedan – men principen är liknande. En ”frisk” ADA-gen förs in i patienternas celler för att kompensera för den muterade ADA-genen som orsakar sjukdom.
Sextiotvå personer som fått genterapin följdes noggrant under cirka 7,5 år (mellan 5 – 11,5 år). Överlevnaden var 100 procent. Femtionio av dem har kvar den friska ADA-genen i sina celler och normala mängder av det enzym de tidigare saknat. Immunförsvaret hos dessa personer verkar fungera normalt.
Hos tre personer misslyckades genterapin på så vis att genen inte fanns kvar i cellerna ett år efter behandlingen.
Behandlingen är EU-godkänd
Genterapin är sedan 2016 godkänd inom EU och kostar runt 7,5 miljoner kronor per dos. Det går att jämföra med enzymbehandlingen som kostar cirka 10 miljoner bara första året.
Efter att två olika företag tappat intresset av behandlingen på grund av låg försäljning har nu en italiensk välgörenhetsorganisation tagit över ägandeskapet. Genterapin ges endast vid ett sjukhus, även det i Italien.
De är svårt att väga den höga kostnaden av genterapier mot behandlingseffekt, framför allt eftersom långtidsstudier saknas. Genterapi är en relativt ny behandlingsform fortfarande och den här typen av studier är därför mycket viktiga.
*SCID är en förkortning av engelskans severe combined immuno deficienty.
Mia Olsson
Källa:
Booth C. et al. (2025) Long-Term Safety and Efficacy of Gene Therapy for Adenosine Deaminase Deficiency. NEJM 393, 1486-1497 (vetenskaplig artikel i New England Journal of Medicine)
