Endast en GMO odlas i Europa, men import sker
Inom EU är endast en insektsresistent majs, MON 810, godkänd för kommersiell odling. Den odlas i Spanien och på små arealer i Portugal för användning som foder.
Trots att EU har en mycket restriktiv hållning till att tillåta odling av genetiskt modifierade grödor sker en relativt stor import. EU har godkänt import av ett antal olika genetiskt modifierade sorter av majs, sojaböna, raps och bomull, samt en sort av sockerbeta. De flesta är modifierade för att vara insektsresistenta eller herbicidtoleranta, eller både och.
EU importerar också genetiskt modifierade nejlikor i olika lila nyanser för användning som snittblommor.
Inga genetiskt modifierade djur importeras eller hålls för kommersiellt bruk inom EU idag.
Det finns databaser över vilka GMO som är godkända för marknaden inom EU.
Vilka grödor har godkänts?
EU-kommissionens register på engelska över GMO som godkänts under direktiv 2001/18/EC som livsmedel och djurfoder, samt godkända fältförsök av genetiskt modifierade grödor finns på GMO register (food.ec.europa.eu)
Mer information på engelska om vilka GMO som godkänts i Europa och i övriga delar av världen finns i den databas som upprättats av ett initiativ med namnet EUginius (en förkortning av European GMO Initiative for a Unified Database System) The European GMO databas (euginius.eu)
Vad regleras och vad regleras inte?
Ett godkännande för kommersiell användning kan gälla ett eller flera användningsområden:
- Kommersiell odling.
- Import och bearbetning av levande material, till exempel frön som kan gro.
- Användning som foder och livsmedel.
- Teknisk användning, till exempel textil- och sedeltillverkning.
Över 80 procent av den bomull som odlas globalt är genetiskt modifierad. Det innebär att det importeras kläder och tyger till EU som framställts från modifierad bomull. Som bearbetad produkt behöver bomullen inget tillstånd.
Import av andra bearbetade produkter som rapsolja behöver inte heller något tillstånd, om den inte ska användas som livsmedel eller foder. Då krävs tillstånd.
Vilken lagstiftning reglerar?
Den som ansöker om ett marknadsgodkännande kan göra det under två olika rättsakter som delvis överlappar varandra:
- Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/18/EG om avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer i miljön
- Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder.
Direktivet har genomförts i svensk lagstiftning via miljöbalken och förordning (2002:1086) om utsättning av genetiskt modifierade organismer i miljön.
Därutöver finns krav på märkning och spårbarhet som dels regleras i förordning (EG) nr 1829/2003 och dels i förordning (EG) nr 1830/2003 om spårbarhet och märkning av genetiskt modifierade organismer och spårbarhet av livsmedel och foderprodukter som är framställda av genetiskt modifierade organismer.
Mer information finns på sidan Spårbarhet och märkning av GMO.
Oftast livsmedel och foder, men även snittblommor
De allra flesta ansökningar om marknadsgodkännande omfattar livsmedel och foder. Alla sådana ansökningar ska lämnas in under förordning 1829/2003. I Sverige är då Livsmedelsverket behörig myndighet.
Endast ett fåtal ansökningar om marknadsgodkännande lämnas in under direktiv 2001/18/EG. De ansökningar som för närvarande riskbedöms enligt direktivet är import av genetiskt modifierade nejlikor som snittblommor. Jordbruksverket är då den behöriga myndigheten.
Om en ansökan om odling lämnas in under förordningen ska den myndighet som ansvarar för direktivet göra en miljöriskbedömning, alltså Jordbruksverket. Ansökningar om att få bedriva försöksverksamhet i miljön lämnas alltid in under direktivet.
Hur behandlas ansökan och hur tas besluten?
En ansökan om till exempel import av en genetiskt modifierad majs (GM-majs) för användning som foder och livsmedel lämnas in till en behörig myndighet i valfri medlemsstat. Ansökan vidarebefordras direkt till den europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA). EFSA samråder med de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna, och gör en noggrann utvärdering av ansökan och en riskbedömning.
Syftet med riskbedömningen är att identifiera och utvärdera de potentiella negativa effekter som en avsiktlig utsättning eller ett utsläppande på marknaden av GM-majsen kan få för människors hälsa eller miljön.
GM-majsen ska om möjligt bedömas i jämförelse med den icke-modifierade motsvarigheten. Både de avsedda förändringarna som GM-majsen har och de eventuella icke-avsedda ska bedömas, liksom både omedelbara risker och sådana som kan tänkas inträffa efter lång tid eller som effekt av upprepade exponeringar.
Vad ska ansökan innehålla?
Det är den sökandes ansvar att ge underlag så en bedömning om möjliga risker för hälsan hos människor och djur och en miljöriskbedömning kan göras av EFSA:s GMO-panel, bestående av experter på området.
Ansökan måste innehålla detaljerad information om den genetiska modifieringen. Den ska innehålla information och data som påvisar att den genetiska modifieringen inte ger upphov till något ämne som kan vara toxiskt eller allergent, eller ett förändrat näringsinnehåll. För att kunna visa det krävs data från olika laborativa försök och utfodringsförsök av råtta, och ibland också andra försök på djur.
För miljöriskbedömningen krävs data från fältförsök där den genetiskt modifierade växten odlats parallellt med den icke-modifierade motsvarigheten. Det ska också analyseras om det finns risk för genöverföring mellan växter, eller mellan växten och mikroorganismer, och om det kan finnas påverkan på biogeokemiska processer.
Ansökan ska också innehålla en utvärderad metod för att kunna detektera, identifiera och kvantifiera innehållet av den specifika GMO:n i livsmedel och foder.
Den sökande måste följa de mer än 30 olika instruktioner som finns för en ansökan. EFSA kontrollerar att alla data som krävs finns tillgängliga och begär annars kompletteringar. Det vanliga är att EFSA begär in flera kompletteringar till en ansökan. När alla data finns på plats gör EFSA en bedömning och skriver ett vetenskapligt utlåtande, som publiceras i EFSA Journal.
Godkännande kräver kvalificerad majoritet vid omröstning
Om EFSA bedömer att den GMO:n som ansökan handlar om inte innebär större risker för hälsan och miljön än den icke-modifierade, skriver EU-kommissionen ett förslag att ansökan ska godkännas.
Medlemsstaterna röstar om förslaget i en kommitté, den så kallade Standing Committee on Plants Animals Food and Feed (PAFF) kommittén. Kvalificerad majoritet krävs för ett godkännande. Det betyder att 55 procent av medlemsstaterna måste säga ja, och de ska representera 65 procent av EU:s befolkning.
Om omröstningen inte leder till kvalificerad majoritet går frågan vidare till omprövningskommittén. Nås inte majoritet där heller kan kommissionen fatta beslut.
Ett godkännande gäller i 10 år och under den perioden finns krav på övervakning. Övervakningen är till för att bland annat upptäcka miljö- och ibland också hälsoeffekter som inte identifierades i riskbedömningen.
Svårt nå kvalificerad majoritet
Det är regeringen som beslutar om Sverige ska rösta ja, nej eller lägga ner sin röst i PAFF-kommitténs omröstningar. Innan beslut inhämtas synpunkter från andra instanser, bland annat från Gentekniknämnden som fokuserar på de etiska aspekterna.
Gentekniknämndens yttranden inför omröstningar i PAFF-kommittén finns på sidan för nämndens Yttranden.
En studie visade att de olika medlemsstaterna tenderar att uppvisa olika mönster i hur de röstade vid kommittéomröstningar mellan 2003 och 2014, beroende på om de hade en positiv eller negativ inställning till GMO. Finland, Rumänien, Nederländerna, Storbritannien, Tjeckien, Sverige och Spanien röstade ja till mer än 80 procent av ansökningarna, medan Österrike, Luxemburg, Ungern, Grekland, Cypern och Litauen röstade nej till mer än 80 procent. Italien, Frankrike, Bulgarien och Irland lade ner sin röst vid minst 40 procent av omröstningarna.
En kvalificerad majoritet vid omröstningarna i PAFF-kommittén har aldrig uppnåtts sedan de första ansökningarna under förordningen.
Långdragen och kostsam process
Enligt lagstiftningen ska EFSAs handläggning ta sex månader, men tar i realiteten betydligt längre tid. Det beror delvis på svårigheten att korrekt följa utstakad metodik i den stora mängd guidande dokument som den sökande har att följa, vilket i regel leder till flera krav på kompletteringar. Därutöver är processen för omröstningen långdragen. Ett godkännande tar därför vanligen flera år, ibland mer än ett decennium, och är mycket kostsam för den ansökande.
Små och medelstora företag som utvecklar genetisk modifierade växter stängs därför i praktiken ute från EU-marknaden. Endast de största multinationella förädlingsföretagen finns bland de som ansöker om godkännande av en genetiskt modifierad växt för import till EU för att få använda den som livsmedel och foder.
Den omständliga och kostsamma processen har också lett till att det sedan 2010, när en potatis med ändrad stärkelse tillfälligt godkändes för odling, inte längre lämnas in några ansökningar om kommersiell odling av genetiskt modifierade grödor.
Medlemsländer kan förbjuda odling på sitt territorium
För att försöka lösa problemen i godkännandeprocessen när det gäller odling infördes ett nytt direktiv 2015. Direktivet ger medlemsstaterna möjlighet att förbjuda eller begränsa odling av genetiskt modifierade grödor inom sitt territorium.
Enligt direktivet kan en medlemsstat begränsa eller förbjuda odling av en genetiskt modifierad gröda på två sätt:
- Under godkännandeprocessen av en viss gröda kan en medlemsstat kräva att hela eller delar av landet undantas ansökan.
- Om en medlemsstat inte ställt något sådant krav eller den som ansöker om marknadsgodkännande av en gröda står fast vid innehållet i sin ursprungliga ansökan, kan medlemsstaten anta nationella bestämmelser som förbjuder eller begränsar odling.
Det nya direktivet förändrade inte läget. Ingen omröstning har, efter det att det trädde i kraft, lett till kvalificerad majoritet för ett godkännande.
Uppdaterad juni 2025
