Spårbarhet och märkning

En produkt som består av, innehåller eller har framställts från genetiskt modifierade organismer (GMO) ska märkas. Om produkten inte är märkta får den inte säljas.

Lagstiftning inom EU

För att konsumenterna själva ska kunna bestämma vilken typ av produkt de vill köpa finns det inom EU en lagstiftning för spårbarhet och märkning.

  • Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 av den 22 september 2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder.
  • Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1830/2003 av den 22 september 2003 om spårbarhet och märkning av genetiskt modifierade organismer och spårbarhet av livsmedel och foderprodukter som är framställda av genetiskt modifierade organismer.

Vad ska märkas?

Livsmedels- och foderprodukter som innehåller, består av eller har framställts av GMO ska märkas. På ett livsmedel kan det till exempel stå ”framställd av genetiskt modifierad sojaböna”. Även bearbetade produkter som socker och rapsolja ska märkas även om de inte innehåller några detekterbara nivåer av DNA eller proteiner. Levande GMO som inte är livsmedel och foder, som utsäde och prydnadsväxter, ska också märkas.

Bild på en bukett genetiskt modifierade nejlikor. Foto: Kristofer Vamling
En bukett genetiskt modifierade nejlikor. Foto Kristofer Vamling.

Vad behöver inte märkas?

Om en livsmedels- eller foderprodukter innehåller mindre än 0,9 procent genetiskt modifierat material behöver den inte märkas. En förutsättning är att inblandningen är oavsiktlig eller tekniskt oundviklig. För att undantaget ska gälla, ska tillverkaren kunna visa att man vidtagit lämpliga åtgärder för att undvika inblandning. Detta gäller endast genetiskt modifierade organismer som är godkända inom EU. För livsmedel gäller nolltolerans för inblandning av GMO som inte är godkända inom EU. För foder gäller 0,1 procents inblandning under förutsättning att det rör sig om material från GMO som är godkända utanför EU och att godkännandeprocessen inom EU pågått i mer än tre månader.  Procentsatsen gäller också för material från GMO vars godkännande inom EU upphört att gälla på grund av att ingen ansökan om förlängning lämnats in.

Tekniska produkter behöver inte märkas om de inte innehåller levande GMO. Exempel på tekniska produkter är bomullstyger och sedlar. Sedlar tillverkas av bomull och över 70 procent av den bomull som odlas globalt är genetiskt modifierad.

Vitaminer, enzymer och andra ämnen som framställts med hjälp av genetiskt modifierade mikroorganismer behöver inte märkas om slutprodukten inte innehåller levande mikroorganismer.

Mjölk, kött och ägg från djur som utfodrats med genetiskt modifierat foder behöver heller inte märkas. Eftersom djuret inte är modifierat skulle det vara mycket svårt att kontrollera.

GMO-fri märkning

Huvudregeln är att de ingredienser som använts vid tillverkningen av ett livsmedel ska anges i ingrediensförteckningen. Det är vilseledande att påstå att ett livsmedel är GMO-fritt om alla liknade livsmedel också är GMO-fria.

I artikel 7 i förordning (EU) nr 1169/2011 om tillhandahållande av livsmedelsinformation till konsumenterna står bland annat följande:  Livsmedelsinformation får inte vara vilseledande, i synnerhet genom att det antyds att livsmedlet har speciella egenskaper, då i själva verket alla liknande livsmedel har sådana egenskaper, framför allt genom att närvaron eller frånvaron av vissa ingredienser och/eller näringsämnen särskilt framhävs.

Konsumentombudsmannen förbjöd till exempel 2011 ett företag att använda uttryck som Garanterat GMO-fritt i sin marknadsföring av fläskkött.

Det förekommer också GMO-fri-märkning av produkter som till exempel plåster, kattsand och tvättmedel.

Spårbarhet

För att kunna kontrollera att märkningen är korrekt finns krav på spårbarhet i alla led i produktionskedjan. Den som hanterar en genetiskt modifierad produkt måste kunna visa var produkten kommer ifrån och vem den sålts vidare till.

Märkning av genomredigerade produkter

Sedan den 25 juli 2018 regleras genomredigerade produkter på samma sätt som genetiskt modifierade. Det innebär bland annat att dessa produkter ska märkas. De verktyg som används vid genomredigering är bland annat gensaxarna CRISPR/Cas9 och TALEN. Med hjälp av en gensax kan en mutation introduceras i en på förhand bestämd plats i till exempel en potatissorts genom. Vid klassisk genetisk modifiering integreras en DNA-sekvens i potatisens genom. Vid traditionell mutationsförädling används mutagena ämnen eller mutationsframkallande strålning. En gröda som förädlats med de sistnämnda metoderna är visserligen en GMO enligt lagstiftningen, men regleras inte.

Illustration som visar hur en DNA-sekvens vid klassisk genetisk modifiering integreras i genomet och hur en mutation introduceras med en gensax. Illustration och copyright: Gunilla Elam.
Vid klassik genetisk modifiering integreras en DNA-sekvens i genomet. En gensax kan användas för att introducera en riktad mutation där en eller ett baspar integreras eller försvinner. Illustration och copyright: Gunilla Elam.

För att en genetiskt modifierad gröda ska få släppas ut på marknaden måste en ansökan innehålla metoder för detektion, identifiering och kvantifiering. Metoderna måste vara specifika för den gröda som ansökan gäller och valideras av EU:s referenslaboratorium för genetiskt modifierade livsmedel och foder.  Medlemsstaterna ska genomföra kontroller för att säkerställa att det inte finns några produkter på marknaden som inte är godkända och att de produkter som innehåller över 0,9 procent genetiskt material från en GMO är korrekt märkta.

En mutation som introducerats med en gensax kan inte särskiljas från en naturlig mutation som uppstått spontant eller en mutation som är ett resultat av traditionell mutationsförädling. Det innebär att ett företag inte kan ansöka om marknadsgodkännande av en genomredigerad gröda och att medlemsstaterna inte kan genomföra sina kontroller.

I många länder utanför EU regleras inte genomredigerade grödor som en genetiskt modifierad. Om en genomredigerad produkt hamnar på den europeiska marknaden går de inte att identifiera. Det blir därmed omöjligt att upprätt­hålla den nolltolerans som lagstiftningen kräver vid inblandning av icke godkända genetiskt modifierade organismer i livsmedel.

Referenser

Visa referenslista Dölj referenslista
  • Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 av den 22 september 2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder.

  • Förbudsföreläggande, Konsumentombudsmannen, FF 2011:02b, 2011-06-15.

  • Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1830/2003 av den 22 september 2003 om spårbarhet och märkning av genetiskt modifierade organismer och spårbarhet av livsmedel och foderprodukter som är framställda av genetiskt modifierade organismer.

  • KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EU) nr 619/2011 av den 24 juni 2011 om provtagnings- och analysmetoder för offentlig kontroll av foder vad gäller förekomst av genetiskt modifierat material där godkännandeförfarandet fortfarande pågår eller godkännandet har upphört att gälla

  • Mål C-528/16, Confédération paysanne m.fl. mot Premier ministre och Ministre de l’Agriculture, de l’Agroalimentaire et de la Forêt (begäran om förhandsavgörande från Conseil d’État (Frankrike)