Spårbarhet och märkning

Lagstiftning inom EU

För att konsumenterna själva ska kunna bestämma vilken typ av produkt de vill köpa eller inte köpa finns det inom EU en lagstiftning för spårbarhet och märkning.

Två förordningar ligger till grund:

• Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder.

• Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1830/2003 om spårbarhet och märkning av genetiskt modifierade organismer och spårbarhet av livsmedel och foderprodukter som är framställda av genetiskt modifierade organismer.

Vad ska märkas?

Livsmedels- och foderprodukter som innehåller, består av eller har framställts av genetiskt modifierade organismer (GMO) ska märkas. På ett livsmedel kan det till exempel stå ”framställd av genetiskt modifierad majs”.

Även bearbetade produkter som socker och rapsolja ska märkas även om de inte innehåller några detekterbara nivåer av DNA eller proteiner. GMO som inte är livsmedel eller foder, till exempel utsäde och snittblommor, ska också märkas.

Vad behöver inte märkas?

Om livsmedels- eller foderprodukter innehåller mindre än 0,9 procent genetiskt modifierat material behöver den inte märkas. En förutsättning är att inblandningen är oavsiktlig eller tekniskt oundviklig. För att undantaget ska gälla, ska tillverkaren kunna visa att man vidtagit lämpliga åtgärder för att undvika inblandning.

Detta gäller endast inblandning av GMO som är godkända inom EU. För livsmedel gäller nolltolerans för inblandning av GMO som inte är godkända inom EU.

För foder gäller 0,1 procents inblandning under förutsättning att det rör sig om material från GMO som är godkända utanför EU. Godkännandeprocessen för samma GMO inom EU ska också ha inletts och pågått i mer än tre månader. Procentsatsen gäller också för material från en GMO vars godkännande inom EU upphört att gälla på grund av att ingen ansökan om förlängning lämnats in.

Tekniska produkter behöver inte märkas om de inte innehåller levande material. Exempel på tekniska produkter är bomullstyger och sedlar som tillverkats av bomull från genetiskt modifierade bomullsplantor. Över 80 procent av den bomull som odlas globalt är genetiskt modifierad.

Vitaminer, enzymer och andra ämnen som framställts med hjälp av genetiskt modifierade mikroorganismer behöver inte märkas om slutprodukten inte innehåller levande mikroorganismer.

Mjölk, kött och ägg från djur som utfodrats med genetiskt modifierat foder behöver inte heller märkas. Eftersom djuret inte är modifierat skulle det vara mycket svårt att kontrollera om den ätit modifierat foder eller inte.

GMO-fri märkning inte tillåtet

Huvudregeln är att de ingredienser som använts vid tillverkningen av ett livsmedel ska anges i ingrediensförteckningen. Det är vilseledande att påstå att ett livsmedel är GMO-fritt om alla liknade livsmedel också är GMO-fria.

I artikel 7 i förordning (EU) nr 1169/2011 om tillhandahållande av livsmedelsinformation till konsumenterna står bland annat följande:  ”Livsmedelsinformation får inte vara vilseledande, i synnerhet genom att det antyds att livsmedlet har speciella egenskaper, då i själva verket alla liknande livsmedel har sådana egenskaper, framför allt genom att närvaron eller frånvaron av vissa ingredienser och/eller näringsämnen särskilt framhävs”.

I bland annat USA förekommer det GMO-fri märkning, ibland även av produkter som inte innehåller DNA som kattsand, plåster och tvättmedel.

Spårbarhet för att korrekt märkning

För att kunna kontrollera att märkningen är korrekt finns krav på spårbarhet i alla led i produktionskedjan. Den som hanterar en genetiskt modifierad produkt måste kunna visa var produkten kommer ifrån och vem den sålts vidare till.

En ansökan om kommersiell användning av en genetiskt modifierad gröda måste därför inkludera metoder för detektion, identifiering och kvantifiering. Metoderna måste vara specifika för den gröda som ansökan gäller och valideras av EU:s referenslaboratorium för genetiskt modifierade livsmedel och foder.

Medlemsstaterna ska genomföra kontroller för att säkerställa att det inte finns några produkter på marknaden som inte är godkända och att de produkter som innehåller över 0,9 procent genetiskt material från en modifierad organism är korrekt märkta.

Problem att spåra genomredigerade organismer

Om nytt DNA, till exempel en ny gen, har introducerats kan PCR-metoder tas fram som effektivt kan detektera sekvensen av den nya genen. Om den genetiska modifieringen i stället gjorts med genomredigering som till exempel CRISPR/Cas9 blir resultatet ofta en mindre förändring i organismens befintliga genom. För en sådan mutation är mycket svår att ta fram pålitliga detektionsmetoder. Mutationen kan inte heller särskiljas från en mutation som uppstått spontant eller en mutation som är ett resultat av traditionell mutationsförädling.

Svårigheterna med att detektera mutationer inducerade med tekniker för genomredigering innebär att ett företag inte kan ansöka om ett marknadsgodkännande av till exempel en genomredigerad gröda i EU och att medlemsstaterna inte kan genomföra sina kontroller.

I många länder utanför EU regleras inte genomredigerade grödor som en genetiskt modifierad. Om en genomredigerad produkt hamnar på den europeiska marknaden går den inte att identifiera. Det blir därmed omöjligt att upprätt­hålla den nolltolerans som lagstiftningen kräver vid inblandning av icke godkända genetiskt modifierade organismer i livsmedel.

EU-lagstiftningen är inte anpassad för genomredigerade organismer. Inom EU förhandlas därför ett förslag på en ny förordning specifikt för växter förädlade med vissa nya genomiska tekniker, däribland genomredigering.

Mer information om lagförslaget finns på sidan Lagförslag för växter förädlade med NGT.

Uppdaterad juni 2025.