Genetiskt modifierade silkesmaskar

Silkesmaskar är silkesfjärilens larvstadium. Larverna livnär sig enbart på blad från mullbärsträdet och när det är dags att utvecklas till en fjäril spinner de in sig i en silkeskokong. Kokongen består av en enda tråd som kan bli bortåt 1000 meter lång.

Silkesmaskar spinner fluorescerande silke

Med gener från manet och korall har silkesmaskar modifierats så att de spinner silke som fluorescerar i grönt, rött eller orange. De proteiner som gör detta möjligt är en grupp självlysande proteiner som används flitigt inom forskningen. De gener som ger röd och orange färg har isolerats från koraller och det protein som lyser i grönt från manet. Silket från de modifierade larverna har bland annat använts av den japanske designern Yumi Katsura för att skapa en självlysande brudklänning. Samma typ av gener används för att producera de självlysande akvariefiskarna GloFish.

Bild på brudklänningar. Den vänstra klänningen visas i vanligt vitt ljus och vi uppfattar den som vit och rosa. Den högra klänningen visas i blått ljus och fluorescerar i orange och grönt. Färgerna uppstår tack vare proteiner som vanligtvis finns i koraller och maneter. Foto och copyright: Transgenic Silkworm Research Unit, Japan
Brudklänningen till vänstra visas i vanligt vitt ljus och uppfattas som vit och rosa. Den högra klänningen visas i blått ljus och fluorescerar i orange och grönt. Foto och copyright: Transgenic Silkworm Research Unit, Japan.

Upptäckten och vidareutvecklingen av det protein som lyser i grönt belönades med nobelpriset i kemi 2008. Anledningen till att Osamu Shimomura, Martin Chalfie och Roger Y. Tsien fick nobelpriset är att det grönlysande proteinet har blivit ett viktigt verktyg inom forskningen. Med hjälp av proteinet kan forskare följa biologiska förlopp, till exempelvis hur cancerceller sprider sig eller hur nervceller växer i hjärnan.

Silkesmaskar spinner spindelsilke

Spindeltråd är ett unikt material. Det är tunt och elastiskt samtidigt som det är starkare än stål. Trådarna är uppbyggda av proteiner som spindeln förvarar i en körtel tills det är dags att väva ett nät. Äkta silke produceras av silkesfjärilens larver, men spindelns trådar är också en form av silke. Det är svårt att ”odla” spindlar och få fram någon större mängd spindelsilke. Av den anledningen har till exempel Kraig Biocraft Laboratories genetiskt modifierat silkesmaskar så att de producerar spindelsilke.

Bild på silkesmask strax innan den ska börja spinna. Foto: Kraig Biocraft Laboratories
Silkesmask strax innan den ska börja spinna. Foto: Kraig Biocraft Laboratories

Även genetiskt modifierade getter har använts för att producera proteiner som ingår i spindelsilke. Här är tanken att producera till exempel skottsäkra västar av spindelsilket. En av de första silkesproducerande getterna, Freckles,  finns sedan 2013 att beskåda på museet Center of Postnatural History i Pittsburgh.

Referenser

Visa referenslista Dölj referenslista
  • Center for Postnatural History, http://postnatural.org/Specimen-Vault/Biosteel-Goat

  • Transgenic Silkworm Research Unit, National Agriculture and Food Research Organization, Japan.

  • Kraig Biocraft Laboratories.

  • The Nobel Prize, Pressmeddelande: Nobelpriset i kemi 2008.