Klonade djur

Kloning är egentligen ingen genteknik utan innebär att man skapar genetiska kopior. Det kan vara på individnivå, alltså att två individer har samma genetiska uppsättning, men främst används kloning inom forskning för att skapa kopior av celler eller enstaka gener.

Hos växter och bakterier förekommer kloning spontant. När en växt förökar sig vegetativt till exempel med sticklingar får man en genetiskt identisk klon, och varje gång en bakterie delar sig sker detsamma. Det är en del av deras fortplantning. Hos djur är det mer ovanligt men uppkommer ibland i form av enäggstvillingar. Forskare har utvecklat tekniker för att skapa genetiska kopior främst av gener och celler, men även hela individer av djur.

Historia

två celler i ett embryo delas och ger upphov till två genetiskt identiska sjöborrar
Först klonade djuren var sjöborrar.

Den första kloningen av ett djur genomfördes redan 1885 då Hans Adolf Eduard Driesch skakade ett embryo från sjöborre som bestod av två embryonala stamceller. De två cellerna separerade och utvecklades till varsin genetiskt identisk sjöborre.

Den brittiska forskaren Sir John Gurdon var det första forskaren som klonade ett djur från specialiserade kroppsceller. Det var i slutet på 1950-talet och djuret han klonade var groda av arten afrikansk klogroda. Gurdon plockade ut cellkärnor med dess DNA från celler som han tog ur tarmarna hos den afrikanska klogrodans. Han förde därefter in cellkärnorna i äggceller som saknade cellkärna och lät dem utvecklas till grodor som var genetiskt identiska med den första grodan. Tillsammans med den japanske stamcellsforskaren Shinya Yamanaka tilldelades Gurdon nobelpriset i fysiologi eller medicin 2012.

Klonade däggdjur

Det första däggdjuret att klonas var fåret Dolly som föddes 1996. Dolly klonades via en mogen, specialiserad cell. Cellkärnor plockades ut från celler som fanns i juvret hos ett sex år gammalt får. De isolerade cellkärnorna, med sitt DNA, fördes in i obefruktade ägg som saknade cellkärna. Den här tekniken kallas för somatisk cellkärnöverförning.

Cellerna odlades några dagar och 29 tidiga embryon sattes in i livmodern hos tretton olika surrogattackor. Bara i ett fall ledde det till en fullgången dräktighet och 148 dagar efter det att embryot satts in föddes Dolly.

Schematisk bild över hur det klonade fåret Dolly kom till.
Så här gick kloningen av fåret Dolly till. Illustration och copyright: Gunilla Elam

Sedan dess har många olika djur klonats från specialiserade celler. De första korna som klonades på detta sätt var Noto och Kaga. De föddes 1998 i Japan och dog 2008 respektive 2009. Den första katten, Copy Cat, föddes 2001. Ett år senare föddes den klonade hästen Promotea. Den första hunden föddes 2005 och fick namnet Snuppy. Cellen som gav upphov till Snuppy hade isolerats från afganhunden Tais ena öra. Med celler från klonen Snuppy har ytterligare hundar fötts. Andra djur som klonats via specialiserade celler är till exempel gris, get, hjort, kamel och kanin.

Fåret Dolly med sina trillingar
Fåret Dolly och hennes trillingar. Foto: Roslin Institute.

Olika typer av kloning

Dollys tillblivelse var med reproduktiv kloning som är en dyr och svår process. Tekniken kallas även somatisk cellkärnöverföring. Det finns andra typer av kloning som används mer inom forskning och läkemedelsindustrin, till exempel kloning av gener och stamceller.

När enstaka gener klonas förs genen av intresse in i en vektor, till exempel ett virus, bakterie eller plasmider som är ringformat DNA som finns hos bakterier. När vektorn delar sig kopieras allt DNA i vektorn, inklusive den nya genen. Under rätt omständigheter som näringslösning, temperatur i ett provrör kan vektorn dela sig snabbt. Vid terapeutisk kloning kopieras embryonala stamceller upp för att använda som behandling, till exempel för att ersätta skadad vävnad.

Klonade djur har ofta förkortat livsspann

Reproduktiv kloning är en dyr och svår teknik. Tekniken har därför inte blivit så användbar inom aveln av sällskaps- och lantbruksdjur. När fåret Dolly föddes kom hon från det enda av 377 embryon som överlevde en hel dräktighet. Det har också visat sig att de klonade djur som föds har fler hälsoproblem och ett förkortat livsspann.

Det förkortade livsspannet kan bero på att kromosomerna är ”gamla”. DNA-sekvenserna längst ut på kromosomerna kallas för telomerer och de innehåller inte några gener. De har en viktig funktion att skydda det DNA som innehåller gener vid celldelningen då allt DNA kopieras. För varje celldelning blir telomererna kortare och kortare vilket gör att cellerna har en begränsad livslängd när den till slut inte längre kan genomgå delning.

Fåret Dolly hade kortare telomerer jämfört med andra jämnåriga får, och dog också tidigare än förväntat (vid 6 års ålder när får kan blir cirka 12 år).

Regler kring kloning av djur

Det finns inte något specifik lagstiftning som reglerar kloning av djur i Sverige eller EU. Kloning faller i stället under andra lagar, till exempel djurskyddslagen. I svensk djurskyddslag står det att all användning, hantering och hållning av djur måste följa de grundläggande kraven i lagen. Där står också att man inte får avla djur med en inriktning som medför ett ökat lidande för föräldradjur eller avkomma. För att bedriva forskning och utföra försök på djur krävs etiska tillstånd.

I andra delar av världen, till exempel i USA och Kina finns andra regler kring kloning av djur. Det finns i de länderna företag om erbjuder sig att klona husdjur eller spara celler från ett älskat husdjur i förhoppningen att kloning ska bli billigare och enklare i framtiden. Under 2018 skapade artisten Barbara Streisand rubriker då hon i en intervju berättade att två av hennes tre hundar var kloner av hennes döda hund Samantha.

Ett djur som blivit reproduktivt klonat är inte en exakt kopia av originalet. Även om den genetiska uppsättningen är identisk så finns det andra faktorer som påverkar hur en individ blir, till exempel variationer i genuttryck och den omgivande miljön.

Ingen människa klonad

Det finns inga vetenskapliga bevis för att någon någonsin har klonat en människa. Ur ett tekniskt perspektiv är det svårare att klona primater, alltså apor och människor. Det beror på att några proteiner som kallas för spindelproteiner som behövs för att en cell ska dela på sig ligger väldigt nära kromosomerna i cellkärnan. När den mottagande äggcellen som används vid somatisk cellkärnöverföring töms är det lätt att spindelproteinerna följer med. Cellen förlorar då sin förmåga till delning och kan inte växa vidare till ett embryo även om den får nytt DNA.

Uppdaterad april 2024

Referenser

Visa referenslista Dölj referenslista