Första kommersiella produkterna
De tre forskargrupperna använde samma metod för att föra in en isolerad gen i växtens genom, naturens egen genmodifierare, bakterien Agrobacterium tumefasciens. Den första växt som godkändes som livsmedel var en tomat med fördröjd mognad som kallades Flavr Savr. Den utvecklades i USA och godkändes 1994. Parallellt med Flavr Savr-tomaten utvecklade brittiska forskare en tomat med samma egenskap. Tomatpuré från den brittiska tomaten började säljas i Storbritannien 1996.
Vad odlas idag?
Drygt 20 år senare 2019, odlades genetiskt modifierade grödor i 29 länder på en areal om totalt drygt 190 miljoner hektar. Genetiskt modifierad sojaböna odlades på 74 procent av den totala sojabönsarealen i världen. Motsvarande siffra för bomull var 79 procent, för majs 31 procent och för raps 27 procent. Den största andelen av bomullen och majsen är insektsresistent. Den vanligaste egenskapen när det gäller sojaböna och raps är herbicidtolerans.
Övriga genetiskt modifierade grödor som odlades kommersiellt under 2019 var insektsresistent aubergine, virusresistent squash, virusresistent papaya, insektsresistent sockerrör, torktolerant sockerrör, färgtistel med högt innehåll av oljesyra, herbicidtolerant alfalfa och en för djuren mer lättsmält alfalfa, herbicidtolerant sockerbeta, bladmögelresistent potatis och potatis som inte mörknar vid skada, äpplen som inte mörknar vid skada och ananas som är rosa istället för gul. Ananasen har modifierats så att det produceras lägre halter av ett enzym som finns naturligt i ananas. I vanliga fall omvandlar enzymet det rosa pigmentet lykopen till det gula betakaroten, men eftersom halterna av enzymet är lägre blir ananasen rosa. Lykopen är en antioxidant som bland annat gör tomaterna röda.
Under 2019 godkändes ytterligare några genetiskt modifierade grödor, bland annat en insektsresistent ögonböna i Nigeria och i USA en raps med omega-3-fettsyror i sin fröolja och bomull med låga halter av gossypol i sina frön. Gossypol är ett ämne som är giftigt för människor och djur, med undantag för idisslare. Vuxna idisslare kan klara ett visst intag av gossypol eftersom det binder till proteiner i våmmen. Gossypol är anledningen till att de proteinrika bomullsfröna inte används som livsmedel och i begränsad utsträckning som foder.
En genetiskt modifierad gröda är godkänd för odling inom EU. Det är en fodermajs som är resistent mot majsmott och som godkändes 1998. Fodermajs är inte lika söt som den sockermajs vi människor äter och används till djurfoder. Den modifierade majsen har beteckningen MON 810 och det är den, en så kallad transformationshändelse (eng. event), som är godkänd för odling. Men det är inte den som odlas. I majsens genom finns mellan 39 000 och 42 000 proteinkodande gener. Vilka egenskaper en viss majssort får beror på vilka alleler den bär på. Olika majssorter har olika egenskaper och en viss sort kan till exempel vara lämpad att odla i en viss miljö, men inte i en annan. Efter godkännandet har därför majsen MON 810 korsats med annan majs, som inte är modifierad.
I dagsläget finns det inom EU bortåt 200 majssorter som är resistenta mot majsmott. Olika sorter av majsen odlades 2019 på totalt cirka 121 000 hektar i Spanien och Portugal, varav cirka 95 procent av arealen i Spanien.
Uppdaterad 2021-02-24
