Äkta silke produceras av silkesfjärilens larver, men spindelns trådar är också en form av silke. Det är svårt att ”odla” spindlar och få fram någon större mängd spindelsilke. Istället använder forskare genetiskt modifierade mikroorganismer för att producera de proteiner som bygger upp silket. Ofta används spindeln Nephilia clavipes gener som förlaga. Spindeln har inget svenskt namn. På engelska heter den The Golden Silk Orb Weaver.
Adidas har använt det tyska företaget Amsilks spindelsilke för att ta fram lätta och biologiskt nedbrytbara sportskor och North face har tagit fram en parkas (Moon Parka) i samarbete med japanska Spiber Inc. Ett annat företag som producerar spindelsilke med hjälp av genetiskt modifierade mikroorganismer är Bolt Thread. De använder silket för att framställa textilier och skönhetsprodukter. Under sommaren 2020 publicerades en vetenskaplig artikel där forskare vid RIKEN Center for Sustainable Resource Science i Japan använt fotosyntetiserande bakterier för att framställa spindelsilke. Enligt forskarna är produktionen av deras spindelsilke koldioxidneutralt. Det svenska företaget Spiber Technologies har planer på att använda det spindelsilke de framställer inom det medicinska området, till exempel vid vävnadsskador.
Amsilks forskare har också modifierat mikroorganismer med gener från guldögonslända. För att skydda avkomman från att bli uppäten lägger sländan sina ägg på undersidan av blad. För att äggen inte ska trilla ner producerar sländan proteiner som bildar silkesfibrer. Sländan lägger en droppe proteiner på bladet och lägger sedan sina ägg i droppen. Droppen dras ner en bit och stelnar. Materialet som guldögonsländan producerar har egenskaper som skiljer sig från alla andra typer av silke.
