I en ny studie har en amerikansk forskargrupp utvecklat en form av smärtlindrande genterapi som har testats på möss. Behandlingen baseras på CRISPR/Cas9-teknik men innebär inte att den genetiska koden förändras. Istället dämpas aktiviteten av en gen som är involverad i uppkomsten av långvarig smärta.
Nästan en av fem svenskar lider av långvarig smärta. Den mest effektiva smärtlindringen är morfin och andra former av opioder, men eftersom dessa är beroendeframkallande och används de sparsamt.
Det finns ett stort behov av nya behandlingar som har en varaktig effekt, inte stör andra funktioner i kroppen och som inte leder till att personen riskerar att utveckla en beroendesjukdom.
Jonkanaler är viktiga för att kunna känna – eller inte känna – smärta
Akut smärta är en viktig skyddsmekanism som uppstår när kroppens vävnad skadas eller hotas av kraftiga stimuli – till exempel att man bränner handen på spisen. Speciella receptorer på nervceller aktiveras då och skapar en signal som överförs med hjälp av olika så kallade jonkanaler via ryggmärgen till hjärnan.
Hos en person som lider av långvarig smärta är denna signalväg hyperaktiv och stängs inte av trots att ett aktiverande stimuli saknas.
Jonkanaler är som en slags port i det membran som omsluter cellerna. En jonkanal som heter NaV1.7 verkar särskilt viktig för hyperaktiviteten. Ett fåtal personer har en mutation som gör att NaV1.7 inte tillverkas och de känner ingen smärta överhuvudtaget. Andra mutationer i samma gen leder till det motsatta, intensiv och kronisk smärta.
Det finns smärtlindrande preparat som blockerar NaV1.7. Problemet är att de även blockerar likartade jonkanaler vilket stör andra funktioner till exempel den generella känseln. Sådana bedövande preparat lämpar sig väl vid ett tandläkarbesök men inte som en kontinuerlig smärtlindrande behandling.
En behandling som stänger av en jonkanal i nervceller
I studien används gensaxen CRISPR/Cas9 som är en teknik för genomredigering – alltså att göra precisa ändringar i DNA-sekvensen. Det är också möjligt att stänga av en gen utan att ändra den. Forskarna bakom studien använde CRISPR/Cas9 på det här sättet, de stängde av jonkanalen NaV1.7 specifikt i nervceller.
När forskarna testade behandlingen i möss kunde de se att mössen blev mer toleranta mot smärta. En grupp av möss hade långvariga smärtsymtom, och deras tillstånd förbättrades avsevärt. Behandlingen verkar också ge en långvarig effekt, upp till 44 veckor, utan att några andra funktioner försämras.
Att utveckla en behandling tar lång tid och det kommer att dröja innan den behandlingen som beskrivs i studien skulle kunna testas i människor. Ändå bidrar studien stort till smärtforskningen då den visar hur det är möjligt att ge smärtlindring med hjälp av avancerad genteknik utan att störa andra viktiga funktioner i kroppen.
/Mia Olsson
Källa:
- Moreno et al., Long-lasting analgesia via targeted in situ repression of Na V 1.7 in mice. Science Translational Medicine (2021).
- CRISPR-based gene therapy dampens pain in mice. Nature News (2021)
- Nationella medicinska indikationer. Indikation för multimodal rehabilitering vid långvarig smärta. Stockholm: Svenska läkaresällskapet, Sveriges Kommuner och landsting, Socialstyrelsen, Statens beredning för medicinsk utvärdering; 2011. Rapport 2011:02.
