Sedan den förordning som reglerar genetiskt modifierade livsmedel och foder trädde i kraft 2003 har en kvalificerad majoritet av medlemsstaterna aldrig varit varken för eller emot ett utkast till beslut om godkännande. Kvalificerad majoritet definieras som minst 55 procent av de 28 medlemsstaterna och minst 65 procent av EU:s befolkning. Detta kallas också dubbel majoritet. Innan livsmedels- och foderförordningen trädde kraft rådde ett så kallat de facto moratorium inom EU. Det innebar att inga ansökningar om marknadsgodkännande av genetiskt modifierade organismer behandlades mellan åren 1998 och 2004.
För att försöka lösa problemen i godkännandeprocessen när det gäller odling infördes ett nytt direktiv 2015. Direktivet ger medlemsstaterna möjlighet att förbjuda eller begränsa odling av genetiskt modifierade grödor inom sitt territorium. I januari 2017 röstade medlemsstaterna för första gången sedan lagstiftningen trädde i kraft. De röstade om tre odlingsärenden. Omröstningarna ledde inte i något fall till kvalificerad majoritet, vilket är en indikation på att det nya direktivet inte fungerar som det var tänkt.
I mitten av februari presenterade kommissionen ett nytt förslag på hur godkännandeprocessen skulle kunna fås att fungera. Detta genom att ändra i kommittéförfarandet. Kommittéförfarandet innebär att kommissionen skriver ett utkast till beslut som medlemstaterna röstar om i en ständig kommitté. Når den kommittén inte kvalificerad majoritet så kan ärendet gå vidare till en omprövningskommitté som också den består av representanter från medlemsstaterna.
Kommittéförfarande fungerar generellt mycket väl, men inte när det gäller genetiskt modifierade organismer. På senare tid har det heller inte
fungerat när det gäller herbicider baserade på glyfosat. När det gäller genetiskt modifierade livsmedel och foder, framgår av omröstningsmönstren att det i allmänhet är fler medlemsstater som stödjer utkasten till beslut än som motsätter sig dem. Att medlemsstaterna aldrig tar något beslut när det gäller genetiskt modifierade organismer är unikt. Sett till kommittéförfarandet i stort leder en omröstning till ett ja i cirka 98 procent av fallen och i väldigt få fall leder en omröstning till ett nej eller att inget yttrande avges.
Vid en omröstning kan en medlemsstat rösta ja eller nej till kommissionens förslag eller lägga ner sin röst. De stater som lägger ner sin röst och de som inte finns representerade vid omröstningen räknas inte bort vid den totala sammanräkningen och det vill kommissionen ändra på. De föreslår att beräkningarna bara ska ta hänsyn till de medlemsstater som röstat ja eller nej. Genom denna ändring hoppas kommissionen minska risken för att resultatet efter en omröstning blir inget yttrande. Förslaget gäller omprövningskommittén.
Kommissionen föreslår också att de ska kunna lämna ärendet till omprövningskommittén en andra gång om ingen kvalificerad majoritet nås. Den andra omröstningen föreslås vara på ministernivå. Om inte kvalificerad majoritet nås vid den andra omröstningen ska kommissionen kunna överlämna ärendet
till ministerrådet för ett icke bindande utlåtande
För ökad insyn föreslår kommissionen att informationen om hur medlemsstaterna röstar i omprövningskommittén ska bli offentliga.
Nästa steg blir att kommissionens förslag behandlas i Europaparlamentet och ministerrådet.
Marie Nyman
Källa: Proposal for a Regulation of the European Parliament and of the Council amending Regulation (EU) No 182/2011 laying down the rules and general principles concerning mechanisms for control by Member States of the Commission´s exercise of implementing power, 14.2.2017, 2017/0035 (COD)