Svampen Fusarium graminearum orsakar skördeförluster när den infekterar spannmålsax. Den bildar också mögelgifter (mykotoxiner) som kan ha negativa effekter på människors och djurs hälsa. Det finns därför gränsvärden för mykotoxiner i spannmål som säljs för livsmedelproduktion och foder. I många vilda gräsarter finns gener som ger dem motståndskraft mot olika sjukdomar och vilda gräs har länge använts inom växtförädlingen. En art som började användas redan på 1930-talet är sträv kvickrot. Ett internationellt forskarteam har närmare undersökt sträv kvickrot och i dess arvsmassa identifierat och isolerat den gen som ger motståndskraft mot Fusarium-svampen. Forskarna sökte i databaser för att hitta motsvarande gen i andra växter, utan resultat. När de sökte bredare blev det träff på en sporsäcksvamp. Den bar på en gen som till 97 procent liknade den i sträv kvickrot. Det innebär troligtvis att resistensgenen någon gång under historien, via horisontell genöverföring, förts över från sporsäcksvampens arvsmassa till sträv kvickrot. Om resistensgenen isoleras från sporsäcksvampen eller från sträv kvickrot och sedan förs in i vetets arvsmassa med hjälp av genteknik blir resultatet en genetiskt modifierad organism som regleras. Om sträv kvickrot korsas med vete kommer resistensgenen från sporsäcksvampen att bli en del av vetets arvsmassa. I det fallet blir resultatet inte en genetiskt modifierad organism, utan konventionellt förädlat vete.
Marie Nyman
Wang et al., Horizontal gene transfer of Fhb7 from fungus underlies Fusarium head blight resistance in wheat. Science (2020
