Det är vanligt att potatis efter skörd förvaras kallt. Det gör att knölarna inte skrumpnar ihop lika snabbt, att de inte börjar gro lika lätt och att spridning av potatissjukdomar hämmas. En negativ effekt av kylförvaringen är att halterna av sockerarterna fruktos (fruktsocker) och glukos (druvsocker) kan öka. Det gör potatisen sötare. Om potatisen sedan tillreds vid höga temperaturer, till exempel friteras, blir den brunfärgad, smakar bittert och får ökade halter av akrylamid. Enligt den europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA) kan akrylamid potentiellt öka risken för cancer.
Forskare har nu använt en teknik som kallas TALEN för att slå ut alla kopior av en gen i potatis. Den gen som inaktiverades producerar normalt ett protein som bryter ner sackaros (rör- och betsocker) till glukos och fruktos. Knölarna från dessa plantor innehöll så långa nivåer av glukos och fruktos att det inte gick att mäta. De chips som tillverkades från potatisen innehöll 73 procent lägre halt av akrylamid jämfört med chipsen som tillverkats från kontrollplantornas knölar. De var också betydligt ljusare till färgen.
Potatisen innehåller inte något främmande DNA och det är därför oklart om potatisen ska regleras som en genetiskt modifierad organism eller inte.
Marie Nyman
Källa: Clasen et al, Plant Biotechnology Journal doi 10.1111/pbi.12370 (2016)