Bild på varg
Varg, Canis lupus

En ny studie av forskare från Uppsala Universitet och Broadinstitutet i Boston visar att hundens och vargens arvsmassa skiljer sig åt på några viktiga punkter. Det finns två teorier om hur vargen utvecklades till hund. Den ena är att människor sökte upp varglyor för att fånga in och tämja vargvalpar, den andra är att vargarna självmant närmade sig människan för att söka föda i soptipparna som hade blivit vanligare när människan blivit bofast.

Forskarna har jämfört arvsmassan av ett stort antal hundar och vargar och har kartlagt områden i arvsmassan som visar tydliga skillnader. Resultaten visar att hunden genomgick flera utvecklingssteg för att anpassa sin matsmältningsapparat till en mer stärkelserik föda. Hundens arvsmassa innehåller till exempel många fler kopior av en gen som kodar för amylas, ett enzym som utför det första steget i nedbrytning av stärkelse.

En liknande, men mindre omfattande anpassning till ett ökat stärkelseintag har observerats även hos människor. Detta återspeglar sammanlänkningen av människans och hundens utvecklingshistoria. Forskarna påpekar därför att undersökning av effekten av de genetiska förändringarna under hundens domesticering leder även till en inblick i människans anpassning till miljön.

Förutom en anpassning av hundarnas matsmältningsapparat upptäckte forskarna många skillnader i gener som styr hjärnans utveckling. Flera av dessa förändringar kan troligen förklara varför hundra har ett annorlunda beteende än vargar.

Natalie von der Lehr

Källor: Axelsson et al, Nature 495:360 (mars 2013); Barsh & Andersson 495:325(mars 2013)

Analysera arvsmassan, Djur, Evolution och domesticering