Mer än 2000 gener hjälper vit lupin att anpassa sig till fosfatbrist

Fosfor är ett livsnödvändigt grundämne för alla levande varelser. Det ingår som  byggstenar i arvsmassan och cellmembranen och har betydelse för kommunikationen mellan celler.

Växter tar upp fosfor via rötterna och då i form av ortofosfat. Ofta är det svårt för växterna att ta upp fosfaten då den kan var hårt bunden till jordpartiklar. Därför gödslar jordbrukare med extra fosfat vilket kan innebära vissa problem. Fosfat är en dyr och ändlig resurs, som beräknas ta slut precis som oljan. Dessutom orsakar den, tillsammans med kväve, övergödning av sjöar och vattendrag.

Vit lupin (Lupinus albus) har utvecklat en unik förmåga att klara av att växa på jordar med lågt ortofosfatinnehåll. De har till exempel speciella rötter som är särskilt effektiva på att lösa ut och ta upp ortofosfat. Forskare har nu studerat arvsmassan hos lupin och hittat 2128 gener som är aktiva (producerar protein) vid fosfatbrist.

Denna information kan användas av växtförädlare när de tar fram nya sorter. Nya sorter som skulle vara bättre på att utnyttja den ortofosfat som finns i marken. På så sätt skulle övergödningen kunna minskas och jordbrukarna skulle kunna minska sina kostnader.

Jenny Carlsson

Källa: O’Rourke et al. (2013) An RNA-seq transcriptome analysis of orthophosphate-deficient white lupin reveals novel insights into phosphorus acclimation in plants. Plant Physiology, 161:705-724.