Att jämföra sammansättningen av olika ämnen i en genetiskt modifierad gröda med dess omodifierade motsvarighet har varit en hörnsten i riskbedömningen av genmodifierade grödor i över 20 år. Under denna period har mycket information om förändringar till följd av gentekniska respektive konventionella förädlingsmetoder ackumulerats. I en översiktsartikel diskuterar forskare oförutsedda effekter till följd av genetisk modifiering respektive konventionell växtförädling.
När det gäller genmodifierade grödor analyseras i storleksordningen 60-80 olika ämnen som sedan statistiskt jämförs med halterna av dessa ämnen i kontroll- och referensmaterial. De ämnen som analyseras är bland annat fetter, proteiner, kolhydrater, aminosyror, fettsyror, vitaminer, mineraler och anti-nutritionella ämnen. Analyserna utförs på växtmaterial som odlats i fält. Enligt den europeiska livsmedelssäkerhetsmyndighetens (EFSA) vägledande dokument ska fältförsök utföras på minst åtta platser, med minst fyra replikat per plats. Om grödan är herbicidtolerant ska både besprutad och obesprutad gröda ingå i analyserna. Kontrollmaterialet ska vara omodifierat men i övrigt så genetiskt lika den genmodifierade gröda som ska testas som möjligt. Förutom kontrollmaterialet ska minst sex andra varianter (referenslinjer) av grödan ingå i studierna, med minst tre referenslinjer på varje fält. I länder utanför EU finns inga krav på att referenslinjer ingår i fältförsöken, det räcker att jämföra med information om sammansättningen av olika ämnen i publicerad litteratur eller information i databaser. Inom EU är dessa studier även obligatoriska för växter som tagits fram genom att två redan godkända grödor korsats. I andra delar av världen analyseras de enskilda genmodifierade grödorna, medan sorter där anlag från två eller flera godkända sorter ingår inte behöver analyseras.
Forskning under de senaste 20 åren har visat att konventionella förädlingsmetoder leder till en rad genetiska förändringar. Det rör sig om punktmutationer, där ett baspar ändras till ett annat (till exempel A-T till G-C), men också betydligt större förändringar av arvsmassan. Stora avsnitt av arvsmassan kan till exempel försvinna (deletion), DNA-sekvenser kan tillfogas arvsmassan (insertion) och delar av DNA:t kan vändas om så att en sekvens hamnar i bakvänd ordningsföljd (inversion). Dessutom finns det i de grödor som studerats närmare många hoppande DNA-element (transposoner) som förflyttar sig i arvsmassan. Hamnar en transposon mitt i en gen kan genen inaktiveras.
Forskarnas slutsats är att det finns överväldigande bevis för att traditionella förädlingsmetoder skapar fler genetiska förändringar än den teknik som enligt lagstiftningen resulterar i en GM-gröda.
Marie Nyman
Källa: Herman & Price, Journal of Agricultural and Food Chemistry 61:11695 (2013)