Få växtskadegörare har påverkat mänskligheten mer än Phytophtora infestans, en svampliknande organism (en oomycet) som orsakar bladmögel och brunröta på potatis. Eftersom den liknar en svamp men närmast är släkt med brunalger och kiselalger kallas den ibland för algsvamp. Algsvampen kom till Belgien 1845 via infekterad potatis från USA och spred sig snabbt till andra delar av Europa. I Irland fick skadegörarens intåg katastrofala följder. De förstörda potatisskördarna ledde till att uppskattningsvis en miljon människor dog av svält och minst lika många emigrerade. Algsvampen är fortfarande globalt den allvarligaste skadegöraren på potatis.
I vilda potatisarter finns gener som ger resistens mot algsvampen. Forskare från Uganda, Kenya och Peru har modifierat två potatissorter, som är populära i Afrika söder om Sahara, med tre resistensgener från två vilda potatisarter.
Under tre odlingssäsonger testades de genmodifierade potatisarna i fält i Uganda med mycket goda resultat. I de flesta områden där potatis odlas används växtskyddsmedel för att skydda grödan mot algsvampen. Vid fältförsöken användes inga sådana bekämpningsmedel.
Beroende på sort var skörden 29 respektive 45 ton per hektar, vilket är tre till fyra gånger högre än det nationella genomsnittet. Kontrollplantorna gav ingen säljbar skörd alls.
Enligt forskarna skulle en bladmögelresistent potatis radikalt förändra levnadsförhållandena för lantbrukarna på grund av minskade skördeförluster och minskad användning av bekämpningsmedel. Det sistnämnda sparar både pengar och minskar lantbrukarnas exponering för bekämpningsmedel.
Vissa av de bladmögelresistenta potatisarna som odlats i fältförsök i Uganda testas även i fältförsök i Sverige. Det sker via ett samarbetsprojekt mellan det internationella potatiscentret och Sveriges lantbruksuniversitet i Alnarp. Forskarna i Alnarp har även tagit fram egna bladmögelresistenta potatisar.
Det finns konventionellt framtagna sorter som bär på resistensgener från vilda potatissläktingar. Potatissorterna Toluca och Bionicas motståndskraft beror till exempel på att en gen från den vilda potatisen Solanum bulbocastanum korsats in. Det komplexa förädlingsarbetet som ledde fram till dessa två potatissorter tog cirka 45 år.
De potatisar som testats i Uganda bär på två resistensgener från S. bulbocastanum och en från Solanum venturii.
Potatisen Fortuna som modifierats med två gener från S. bulbocastanum testades under några år i fält i Sverige och en ansökan om marknadsgodkännande inom EU lämnades in 2011. Året därpå meddelade företaget som utvecklat potatisen att de flyttar sin växtenhet från Europa till USA. Det innebar också att dotterbolaget Plant Science Sweden lades ner. Under 2013 drog företaget tillbaka sin ansökan om marknadsgodkännande av Fortuna.
Marie Nyman
Källor:Stacking three late blight resistance genes from wild species directly into African highland potato varieties confers complete field resistance to local blight races.Ghislan et al, Plant Biotechnology Journal (2018), pp. 1–11, doi: 10.1111/pbi.13042; Scientific background report Phytophthora-resistant potatoes, Vlaams Instituut voor Biotechnologie
