Ett sätt att minska en population av insekter som är bärare av en sjukdom eller insekter som skadar det vi odlar är att släppa ut sterila insekter. Logiken bakom det hela är att när sterila hanar parar sig med honor i naturen produceras ingen avkomma och populationen minskar.
Den teknik som i första hand används för att sterilisera insekter är olika former av strålning, en teknik som utvecklades redan på 1950-talet. Det har fungerat väl i många fall. I USA har man till exempel lyckats utrota Cochliomyia hominivorax, en typ av spyfluga vars larver lever av kött från varmblodiga djur.
En av nackdelarna med tekniken är att insekternas överlevnadsförmåga kan försämras på grund av strålningen. Det gör att de sterila insekterna får svårare att konkurrera ut insekterna i naturen. En annan nackdel är att steriliseringen inte alltid fungerar till 100 procent och det är svårt att separera hanar från honor. Bäst fungerar nämligen strategin om det är sterila hanar som släpps ut.
Nu har forskare istället för strålning använt gensaxen CRISPR/Cas9 och slagit ut gener som gör att inga honor utvecklas och att 100 procent av hanarna blir sterila. Eftersom de genomredigerade hanarna är sterila kan de inte föra egenskapen vidare.
Studien utfördes på bananflugor, men eftersom de gener som slagits ut i flugan är vanliga även i andra insektsarter skulle tekniken kunna användas på till exempel myggor som sprider malaria eller zikavirus och insekter som skadar grödor.
Marie Nyman
Källa: Transforming insect population control with precision guided sterile males with demonstration in flies. Kandul et al, Nature Communications (2019) 10:84
