Strategier för att förhindra resistensutveckling

Bild på bomullsfält.
Bomull, Gossypium

Genetiskt modifierad insektsresistent Bt-majs och Bt-bomull odlas för att kontrollera skadegörare och har sedan de först introducerades 1996 odlats på mer än 200 miljoner hektar världen över. Dessa grödor är fortfarande effektiva även om några insektspopulationer har rapporterats börja utveckla resistens mot det insektsgift växterna producerar. Att insektspopulationer utvecklar resistens mot de ämnen som människan försöker bekämpa dem med är ett vanligt fenomen som gäller alla typer av bekämpningsmedel.

Den huvudsakliga strategin för att fördröja resistensutveckling är att kring odlingarna plantera refuger av plantor som inte är insektsresistenta. På så vis bevaras en population av känsliga insekter. Logiken bakom detta är att de få insekter som utvecklat resistens med största sannolikhet kommer att para sig med de känsliga insekterna som är betydligt fler. Om resistensegenskapen inte är dominant kommer avkomman att vara känslig mot toxinet och därmed saktas resistensutvecklingen i insektspopulationen ner.

Bomullsmalen (Pectinophora gossypiella) är en av de värsta skadegörarna på bomull. Som en del i ett större projekt för att utrota malen i sydvästra USA och nordvästra Mexiko har forskare under ett fyraårigt fältförsök testat en annan strategi. Istället för att använda sig av refuger har man släppt ut sterila bomullsmalar. Idén bakom denna strategi är att om tillräckligt många sterila malar släpps ut så kommer de resistenta malarna i huvudsak att para sig med dessa och avkomman blir steril. Försöket visade att de sterila malarna i kombination med den insektsresistenta bomullen reducerade malpopulationen med över 99 % samtidigt som odlingarna inte behövde besprutas med kemiska bekämpningsmedel.

Marie Nyman

Källor: Tabashnik et al, Nature Biotechnology 28:1304 (2010); Nature Biotechnology, News & Views 28:1273 (2010); Nature Research Highlights 468:X (2010)